Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356 D. FEHRMAN
den af lagen betingade objektiva strafförpliktelsen och gäller
ej blott de i samvetet träffade utan alla. Emellertid innebär
Melanchtons objektivistiska uppfattning af skuldbegreppet lika
litet som Luthers subjektivistiska, att människan måste känna
sig subjective skyldig till Adams synd. Reformatorerna
räknade ännu ej med det moderna (först från Kant härrörande)
skuldbegreppet, enligt hvilket skuld har sin verklighet blott
i det subjektiva skuldmedvetandet. Modernt fattad, skulle tanken:
obligatio alieni debiti, betyda subjektiv skuldkänsla för andras
skuld och därmed en orimlighet. Men Melanchton såg i arfsyndens
skuld blott en objektivt gifven, alla Adams efterkommande
gällande, skuldförpliktelse. Icke på denna grundval har
människan att känna sig subjective skyldig utan på grund af
konkupiscensen, som hvar och en kan finna hos sig själf. Att
Gud genom imputatio utsträcker den genom Adam ådragna
obligatio ad poenam till hans efterkommande, funno
reformatorerna ej såsom någon etisk motsägelse. Ty Skriften
betygar, att alla äro syndare. Dessutom upphäfves arfsyndens
skuld i dopet, och den döpte har sålunda praktiskt taget endast
att göra med den af honom själf åsamkade skulden.
Syndaförlåtelse» innefattar, 1) att Gud upphör att vredgas
öfver synden, 2) att synden betäckes (i form af non-imputatio
ad poenam aeternam) genom justitia Christi imputata.
Kristus har bjudit Gud kompensation för människans skull på fyra
sätt: 1) genom fullkomlig laguppfyllelse; 2) genom
öfvertagande af det ådragna straffet; 3) genom återställande af
lagen i den troende (i detta lifvet inchoatione, i det eviga
con-summatione); 4) genom sanktionerande af lagens lära. Allt
detta utföres på grundvalen af Anselms satisfaktionslära.
Tillräknandet af rättfärdighet sker så, som om människan
själf uppfyllt lagen. Men den rättfärdighet, som Kristus
skänker, måste noga skiljas från donum Spiritus sancti et fidei.
Ty de sistnämnda gåfvorna innebära en förändring i människan,
under det att rättfärdighetens tillräknande blott har ideell
karaktär. Imputationstanken fullföljes sålunda i sin fulla skärpa.
Då rättfärdiggörelsen sker ej genom lagen utan för Kristi skull,
upphör hvarje förpliktelse att söka den genom lagen. Lagen
är sålunda helt försatt ur kraft för den troende, väl ej såsom
kräfvande lydnad, men som förutsättning för rättfärdiggörelsen.
Likaså upphör dess obligatio ad poenam och dess anklagande
rättighet.
Kap. XXXIV. Melanchtons lära om poenitentia och
om nova oboedientia hos den pånyttfödde. Läran om den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
