Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PROTESTANTISK DOGMHISTORIA I LJUSET AF MODERN FORSKNING 371
att fullkomlig lydnad for lagen är nödvändig för salighet,
förnekar man med detsamma, att saligheten härrör från Kristi
förtjänst, som just består i sådan lydnad. Så tjänar läran om de
goda gärningarnas nödvändighet som grund för läran om Kristi
tillfyllestgörelse och imjputatio justitiae alienae, fast den
förlorar sin praktiska betydelse, då allt kommer an på detta
senare: tron och Kristi rättfärdighets tillräknande. Men
förnekas den fullkomliga lydnadens betydelse, omöjliggöres
predikandet af bot. Ty sanningen, att människan blir evigt fördömd,
om hon ej håller lagen, får sin öfvertygande kraft genom
den gudomliga utsagan, att det går väl för den, som
iakttager lagen, men olyckligt för den, som kränker den. Båda
dessa moment måste oinskränkt hållas uppe i förkunnelsen.
Väl måste läran om gärningarnas nödvändighet vika för läran
om Kristi främmande rättfärdighet. Men betydelsen af Kristi
förtjänst lär man sig ej förstå, om man icke vet, att Kristus
just genom sin fullkomliga lydnad för lagen beredt vår
frälsning.
En betänklig sida af denna åskådning är, att lagen göres
till norm för Kristi återlösning. Frälsningen genom Kristus
härledes ur lagens löfte om salighet till den, som håller dess
bud. Så öfverordnas lagen öfver nåden. Nåden betyder icke
längre Guds oändliga kärlek och förbarmande, utan regleras
genom lagens löfte om lön. Att lönen för lagens uppfyllande
skänkes åt lagens öfverträdare, det är nåd. Därmed upphäfves
Luthers grundsats, att Gud genom lagen blott utför ett
»främmande verk»: syndarens bestraffande och förödmjukande för
att sedan kunna utföra sitt egentliga verk, syndarens benådning.
Just därvid höllo Amsdorff, Poach o. a. fast. Poach
betonade gent emot Morlin, att denne alls icke berört frågans kärna
i de af honom framdragna synpunkterna. Möklin håller sig blott
till spörsmålet, huruvida lagen öfver hufvud måste uppfyllas,
och det därmed sammanhängande, huruvida Kristus såsom
lagens fullbordare är nödvändig till salighet. Men detta är
något, som enhvar medger. I st. är det fråga blott om lagen
i konkret mening, sådan den är gifven syndare. Lagen är ej
gifven åt Kristus utan åt oss och fordrar gärningar icke af
Kristus utan af oss. Alltså har Kristus ej haft någon
skyldighet gent emot lagen, då han förvärfvade vår frälsning. Vi
däremot stå under lagen och äro dess gäldenärer. Äfven om
vi fullkomligt uppfyllt den, har Gud ej skyldighet att skänka
oss nåd och frälsning. Lagen bringar oss ej necessitas salutis
utan necessitas debiti. Och då blir syndaförlåtelse och
rättfärdiggörelse något, som ligger utanför och öfver lagen. Guds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
