Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390 LITTERATURANMÄLAN
gängse fromheten på följande sätt: »En gudfruktig man är
en sådan, som vissa stunder på dagen ligger på knä och med
händerna sträckta mot himmelen beder eller rör på läpparna.
När kyrkklockan ljuder, erinrar han sig i en hast, att han är
en kristen, och följer med strömmen till kyrkan» o. s. v.
A den andra sidan heter det: »Rätteligen gudfruktiga kunna
de kallas som af innersta hjärtas grund dyrka Gud, sin
skapare och beskärmare... De besitta den äkta gudsfruktan,
hvilka äro stränga mot sig själfva, men tåliga och milda mot
andra... Gudfruktiga kan man med rätta kalla dem, som äro
saktmodiga och ödmjuka, som hålla frid med sina
medmänniskor och endast föra krig mot sina egna onda lustar och
begärelser, de som räcka den fattige handen, kläda de nakna,...
som äro nöjda med Guds vilja och finna sig med tålamod uti
de skickelser, som Gud pålägger dem» o. s. v.
På detta sätt är det, som Holberg söker förena den
naturliga gudskunskapen, sådan han lärt känna densamma hos
Seneca, Epiktet, Cicero och andra s. k. hedningar, med bibelns
uppenbarade sanningar, särskildt sådana dessa äro gifna i
bergspredikan. »Man kan säga (heter det i Holbergs kyrkohistoria),
att bergspredikan är kärnan af allt hvad som finnes i den
heliga skrift.»
I sina historiska skrifter visar han föga beundran inför
sådana personligheter som Alexander den store och Karl XII.
Däremot berömmer han i hänförda ordalag sådana, som Axel
Oxenstierna och Kristian IV. Ty en regents uppgift är »att
främja sina undersåtars välstånd, att med eget exempel leda
dem till arbete och duglighet» o. s. v. Och lika litet som en
konung bör vara partisk mot sina undersåtar, lika orimligt är
det att tänka sig Gud så beskaffad. Det är rent af ogudligt
att antaga en evig fördömelse för sådana hedningar som
Sokrates och Seneca. Men det vore också oförnuftigt att
förkasta vedergällningsläran, d. ä. tron på himmel och helvete.
Origenes’ lära om alltings återställelse kände sig dock Holberg
tilltalad af.
Frågan om det ondas ursprung sysselsatte honom ända till
slutet. Han ansluter sig här till arminianen Clericus’
åskådning samt filosofen Leibnitz’ »teodicé». Enligt Leibnitz kan
det onda betraktas som skuggan i förhållande till dagrarna i
tillvaron. Det ena förhöjer det andra. Denna optimism är
dock ej fullt konsekvent fasthållen af Holberg, som i sina
satiriska utgjutelser stundom slår öfver i pessimism.
En annan mera spekulativ fråga gällde förhållandet
mellan ande Och materia. Här anslöt sig Holberg till Cartesius,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
