Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PROFETERNAS POLITISKT-SOCIALA FÖRKUNNELSE 423
öppnade näbben till något ljud.» Så allsmäktig kände han
sig. Mot denna förhäfvelse sätter Jesaja icke bara hänsynen
till Juda och Sion, utan ock den allmänna tanken att ett
sådant öfvermod måste stäckas: »Skall då yxan berömma sig
mot honom, som hugger med den! Eller skall sågen förhäfva
sig mot den som sätter den i rörelse! Likasom om käppen
satte i rörelse honom som lyfter den! Likasom om stafven
lyfte honom som dock är förmer än ett stycke trä» (Jes.
10: 14 f.).
Allt detta gjorde, att profeterna, så mycket de än
klandrade de höga och mäktiga, aldrig blefvo förledande
demagoger — så mycket de än byggde på Moses gärning, aldrig
blefvo fångar i ett prästerligt skrå, som åberopade sig på
gamla offerlagar — så mycket de än såsom en Samuel och
Elia kunde närma sig revolutionen, aldrig blefvo förrädare
— så mycket de än såsom en Jeremia predikade underkastelse
under en främmande makt, aldrig upphörde att .vara
hängifna patrioter.
Judarnas förhållande till de främmande folken
kännetecknas efter ungefär midten af det sjunde årh. i stort sedt
af en dubbel tendens. Å ena sidan ville man för att bevara
sig som Guds folk stöta bort så mycket som möjligt af allt
främmande, å andra sidan ville man göra vägen lättare för
dem, som önskade sluta sig till Israel och antaga dess
religion. Denna dubbla tendens är utmärkande för den för
lagen ifrande judendomen, men äfven hos vissa senare
profeter höra vi uttalanden, som förråda hat och bitterhet mot
de omgifvande folken. Dessa uttalanden få sin förklaring
af den behandling, som de andra folken, framför allt de
hvarandra aflösande stora världsmakterna, läto judarna
undergå. Vi höra ju i dessa dagar yttringar af minst lika
starka känslor från det ena s. k. kristna folket mot det andra,
ehuru ingendera torde ha ens tillnärmelsevis en så stor rätt
till klagan, som det gamla Israel hade gent emot sina fiender.
Men det finnes hos vissa profeter märkliga yttringar
af en djup inre sympati med den öfriga folkvärlden, en
känsla för det sant mänskliga, öfverallt där det uppenbarar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
