Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
E. STAVE
ställning och så strängt om samma folks synder. I ingen
annan bok hade ett folk ställts så nära Gud och så djupt
förnedrats, så hårdt bestraffats för sitt affall från honom.
I ingen annan bok stod det så mycket om de frommes
strider för sin tro och för att bevara tron hos sitt folk,
strider, som medfört många djupt kända nederlag, men
ständigt tagits upp på nytt och utkämpats i tro, under stort
tålamod och hopp om seger men också under bitter smärta
och djup klagan.
Men boken innehöll också mycket annat. Man kan säga,
att intet mänskligt var för den främmande. Den innehöll
sånger till den sanna kärlekens lof och gripande
sorgekväden öfver bortgångna anhöriga eller vänner. Den inneslöt
vackra berättelser om unga människor, man och kvinna,
som genom Guds ledning förenats till ett för lifvet — om
trofast vänskap mellan unga män, som var kostbarare än
kvinnors kärlek — om en tillgifvenhet för konungen, som
höll ut lika troget i olyckans och motgångens dagar som i
lyckans solsken.
Den skildrade olyckan och den förtviflade
sinnesstämningen hos den, som mördat sin broder, och hos henne, som
med sitt barn fördrifvits till öknen och där höll på att
försmäkta af törst. Den kunde också tala om tvifvel och
an-fäktelser, antingen som en tillfällig och öfvergående
stämning eller såsom en fortfarande besittning.
Men det som framför allt uppbar boken och lifvet,
såsom det enligt dess mening bör vara, det var en ständig
dragning uppåt och en brinnande längtan framåt. Den
rikaste glädjen bestod enligt dess framställning icke i
känslan af yttre välgång och frihet från sorger utan i
medvetandet, att välgången var en välsignelse från Gud; därför
låg ock lidandets udd icke heller så mycket i den kroppsliga
eller psykiska smärtan som fastmer i känslan, att Gud dolde
sig för eller öfvergifvit den lidande.
Hvad Gud kunde och ville gifva fick aldrig fullt utrymme
i folkets närvarande lif. Till och med under dess lyckligaste
tider sågo de fromma framåt mot något bättre, något vär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
