Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
E. STAVE
läsa och tala högt om både den gamla och den nya boken
och dock i sitt lif äro mindre rika på tacksamhet,
förnöjsamhet och ödmjukhet än många, som icke mycket bekymra sig
om någondera af dessa böcker — som äro mera angelägna
att förvärfva jordisk ära och timliga fördelar, än hvad man
kallar vanliga hederliga världsmänniskor. Hvarför? Jo,
därför, att hvad Jesus talat icke längre för dem är ett ord
af den lefvande frälsaren utan ett dödt ord, ett ord i boken,
men icke på samma gång ett ord af den närvarande frälsaren.
Ja, man kan t. o. m. tala stora och höga ord ej blott
om boken utan ock om honom, som är dess medelpunkt, och
ändock i lif och gärning visa, att man icke tror på honom
såsom den lefvande — alldeles såsom då en romersk kejsare
lät undanröja sin broder men genast förklarade honom för
en gud: en gud finge han vara, men lefva och regera fick
han icke.
Den lefvande frälsaren fäller domen öfver en död och
kraftlös kristendom.
Men när Jesus så är nära och vill göra sig känd såsom
den lefvande, då är det framför allt för att få förkunna
evangelium för de andligen längtande, de bedröfvade och
sörjande. Det var ett evangelium han ville förkunna i
synagogan i Nasaret, " glädjens budskap för de fattige". Och
evangelium bjuder han alltjämt. Han vet att detta
behöfves allra mest, ty i hvarje mänskligt hjärta sitter ett
gråtande barn — äfven om det barnets gråt öfverröstas af många
andra röster därinne. Det är det barnet han vill komma
nära, sluta i sina armar och bära till den himmelske faderns
famn.
Och om du nu gifver akt på huru han talar, när han
söker att få riktigt fatt i det barnet, så skall du finna, att
han åter lägger ihop boken och hänvisar till det lefvande
lifvet, där vi kunna se en afglans af den eviga kärleken.
När han ville göra tydligt för de fromma judarna, som satte
ett så högt värde på boken, huru han kunde ha en sådan
glädje af publikaner och syndare, då hänvisade han till en
jordisk fader, som förlorat sin son och som med öppen famn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
