Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
g. p:son wetter
antika fromheten; och utan kännedomen om den är
Kristusbilden här oss oförståelig. Men med den kunna vi skåda
ett rikt och fullödigt uttryck — jag skulle tro det äldsta
vi äga — för urkristen fromhet på hellenistisk romersk
grund.
Att dock en afgörande skillnad föreligger mellan denna
den antika fromhetens Guds-sons-gestalt och den
johan-neiska, skall icke förnekas. Redan den utpräglade
exklusivitet, som öfverallt mött oss, är något för den förra
främmande. Likaså har i Johannesevangeliet rent historiska
drag från Jesus af Nazareth spelat in; ett dylikt hade vi
nyss tillfälle att påpeka; ty att "Gud" ännu är en lefvande
kraft i johanneisk fromhet beror säkerligen på judiskt,
enkannerligen på Jesu historiska persons inflytande. Men
ännu större betydelse har ett annat drag ur Jesu historia
kommit att draga med sig: hans död och uppståndelse. Ty
därigenom har det blifvit dessa kristna möjligt att med
bilden af Guds son förena drag från mysteriernas döende
och uppstående gudar; båda dessa för hellenistisk fromhet
kära gestalter förenas i den johanneiske Kristus till ett.
Intet under längre, att i evangeliet Jesu "upphöjande"
spelar en så stor roll; tack vare ordets tvetydighet förenas
däri båda dessa gestalter: den till himmelen uppfarande
Guds son och den döende — uppstående guden; och man
kan dessutom rikta ett sidohugg mot judarna: det var ju
de, som "upphöjde" Jesus. Det är just såsom denna senare
gestalt Jesus är den, som först brutit vägen genom döden
till lifvet, såsom det t. ex. skildras i texterna om
förhärligandet; det är därför också det fjärde evangeliet lägger
så stor vikt vid Jesu död, ja i tionde kapitlet, där det ju
är fråga om polemiken mot alla dessa "falska herdar", där
framställes just Jesu död såsom det, som skiljer honom
från dem. Så är då också för de johanneiska kristna
korset (= uppståndelsen) ett centrum för deras tro.
Men från denna ståndpunkt förstå vi klart, att för de
johanneiska kristna ingen annan än Jesus i själfva verket
är Guds son. Ingen af dessa Guds söner är (i samma mening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
