Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
HJALMAR HOLMQUIST
Göteborg någon högskoleprofessor?). En lämplig form för
bestämmandet af, hvem denne skulle vara, behöfde väl ej
bereda större svårighet att finna. — Då seminarierektorn
bör vara gifven, finge vi på detta vis två prästerliga
medlemmar (biskop och domprost), två lekmän (en lektor och
seminarierektor) och en som i olika kapitel f. n. intar olika
ställning (teologie lektorn). Naturligen kunde man nöja
sig med ett sålunda sammansatt kapitel; jag tror dock, att
kapitlet skulle vinna i styrka och sakkunskap genom att
ännu en, eventuellt två medlemmar tilläggas. Om kapitlet
skall ökas med en 6:e medlem, bör denne i anknytning till
en tydligt historisk utveckling vara lekman; först med 7
medlemmar kan man tänka på önskemålet att få en af
stiftets präster in i kapitlet.
Med dessa bägge sistnämnda personer ha vi kommit till
den svåraste frågan vid kapitlens omorganisation. Jag vill
i denna ännu ej binda mig vid ett definitivt förslag utan
blott framhäfva de synpunkter i olika riktningar, som
närmast tränga sig fram. Om en präst från stiftet utom
domprosten skall in, blir det väl gärna en af kontraktsprostarna.
Det blefve otvifvelaktigt i många fall en verklig vinst för
kapitelarbetet; men som princip synes värdet af en sådan
utökning tvifvelaktig, då denne prost gärna får en kinkig
ställning mellan sina ämbetsbröder och biskopen. Och om
utökningen skall ske, huru skall prosten då utses?— Hvad
den särskilde lekmannen i kapitlet beträffar, ter det sig ju
lockande att kunna få någon högt ansedd kyrkligt intresserad
man i stiftstaden in i kapitlet, om en sådan händelsevis
finnes att tillgå. A andra sidan har kraf rests på, att det
framför allt borde vara en folkskollärare. Jag inser, att det
finnes talande skäl för detta kraf; och ur den historiska
traditionens synpunkt ligger det närmast, att utvecklingen
fortsättes via lektorerna till folkskolans "lektorer". Å andra
sidan måste jag af delvis samma skäl som beträffande
prosten betvifla fördelen af en sådan anordning;
seminarierektorn torde i alla händelser vara den bäste representanten
för denna sida af kapitlets verksamhet. Men om en folk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
