Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108 H. E. SCHOLANDER
misstag är förklarligt nog.0* Sammanhanget i det anförda
stället ger vid handen, att de män, som då räknades för den
gamla teologiens motståndare och kyrkans fiender voro:
Martin Erik Ahlman, Johan Henrik Thomander, Henrik
Reuterdahl.
Om så var förhållandet, och om samma historia
upprepas i alla tider, innebär detta en bestämd maning att icke
öfverdrifva eller skärpa denna motsats mellan gammal och
ny teologi. Det som förenar är i själfva verket större
och mera än det som skiljer. Men hvad denna strid
mellan gammal och ny teologi än har fört med sig, är det
obestridligt, att den till god del bidragit att vidmakthålla en
klyfta mellan teologisk teori och kyrklig praxis.
II. Det är helt visst ingen tillfällighet, att striden mellan
gammal och ny teologi företrädesvis rört sig om
uppfattningen af Bibeln, att det, som den gamla teologien hade emot den
nya, skulle kunna sammanfattas i det enda ordet:
bibelkritik. Visserligen har man här sökt göra skillnad mellan
negativ och positiv bibelkritik. "Negativ är den bibelkritik,
som bestrider bibelns uppenbarelsekaraktär." Men hvilken
är den bibelkritik, som detta gör? Det är uppenbart, att
om man betraktar bibeltexten i en viss textgestalt,
omgärdad med oantastlighetens skydd, såsom en samling af dicta
probantia för ett fixeradt dogmatiskt system och detta
återigen identifieras med uppenbarelsen, följden måste bli, att
filologisk och historisk urkundforskning betraktas som ett
angrepp på uppenbarelsen själf. Frågar man sig åter
nyktert och sansadt, huruvida den litterärkritiska behandlingen
af Skriften utmynnat i ett förnekande af dess
uppenbarelsekaraktär, så måste man enligt min mening svara ett bestämdt
nej. Det litterärkritiska arbetet, om det också till en tid
absorberade nästan allt intresse, kunde icke vara
själfända-raål. Det har tjänat en högre uppgift, uppbyggandet af
en historia, den israelitiska religionens och urkristendomens
historia, ja i själfva verket en uppenbarelsens historia. Men
äfven detta kan icke vara den teologiska vetenskapens sista
ord. Den systematiska teologien framställer krafvet att för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
