Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
H. E. SCHOLANDER
tendomen. Det närbelägna religiösa lif, med hvilket man
sedan barnsben är innerligt förtrogen, erbjuder den
oskattbara fördelen af tillfälle till kontroll och verifikation.
Men man kan invända: om religionsforskaren tar sin
utgångspunkt i en bestämd religion, då står han icke
opartisk gent emot de öfriga, han är då icke längre
förutsättningslös, och då kan hans forskning icke längre göra anspråk
på vetenskaplig objektivitet. Man kan härtill göra en
genfråga: finns det i själfva verket någon vetenskap, som är
hvad man kallar förutsättningslös, icke är på något sätt
subjektivt bestämd af forskarens personliga ställning?
I ett par undersökningar rörande det äfven för teologien
ytterst viktiga gränsområdet mellan filosofi och historia,
Die Wertschätzung in der Geschichte och Gesehichtliche
Wertmasstäbe har den finske filosofen, professor Arvid
Gro-tenfelt uppvisat det olösliga sambandet mellan
historikerns omdöme om det som sker och hans lifsåskådning.
Den socialdemokratiske historikern, d:r Maurenbrecher
påpekade för några år sedan, att omdömena om Tysklands nyare
historia tydligtvis måste bli mycket motsatta, allt efter som
historikern vore konservativ eller socialdemokrat. Exemplen
kunde mångfaldigas. Under dessa förhållanden är det
meningslöst att uppställa krafvet på en själfuppgifvelsens
opartiskhet i religionshistorien. Det är sant, att i hvarje
religion ligger det en sträfvan att anse sig själf för den
högsta, men detta är hvarken partikularism eller trångbröstadt
högmod, det är den lifvets själfbevarelse, utan hvilken
religionen vore död. Men låt den kristne och den buddhistiske
eller zoroastriske religonshistorikern mötas, låt dem
gemensamt diskutera grundfrågorna i all religion, det skall
säkerligen framkomma principiella synpunkter, efter hvilka en
objektiv jämförelse kan komma till stånd och där olikheterna
föreligga skarpt tecknade och — lika orubbligt fasthållna.
Krafvet på förutsättningslöshet och opartiskhet har på
vissa håll blifvit skärpt därhän, att man menat, att
likgiltighet för religiöst lif vore den viktigaste utrustningen för
en religionsforskare. Detta är den positivistiska skolans sä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
