Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
EM. LINDERHOLM
rimliga proportioner, den religiösa förlyftningen torde ock
kräfva åtskillig kritik.
Hufvudkällan för den traditionella uppfattningen af
Sörens barndom är hans egna senare utlåtelser. Men, såsom
vi redan sett, måste dessa tagas med reservation. Det
förefaller, som om han i senare uppteckningar betydligt
öfverdrifvit det tryck, som han redan som barn erfarit i
umgänget med fadern. Äfven här äro hans utsagor
motsägelsefulla och se ju längre dess mer barndomen i svart.
Men två år efter faderns död skref Sören om honom de starka
orden:u Jag lärde af honom, hvad faderskärlek är, och
därigenom fick jag ett begrepp om den gudomliga
faderskärleken11 (efter Teoels Lund, St. D., 14/s 1913). Den son, som
om sin fader kunnat nedteckna dylika ord, måste anses af
denne hafva mottagit ett annat totalintryck än det, som
senare framträder, då fadern kallas en "tungsindig Olding",
som lät honom till sin olycka bli "saa strengt opdraget i
Christendom" (s. 37). Sörens utsagor i denna stil om
fadern och barndomens intryck af honom stamma från tiden
efter hans stora kris och nyvunna kritiska hållning gent
emot den traditionella kristendomen, och då få äfven
barndomens minnen och faderns bild en mörkare färg, än de
synas ha haft i verkligheten. I själfva verket glömmer han
stundom, huru ett barn känner och tänker, och förväxlar
barnets och sitt eget betraktelsesätt. Sålunda skrifver han
1850: "Beskriv for Barnet Huuslægen som ret saadan en
rar og kjerlig Månd o. s. v. — hvad saa videre? Barnet
tænker egentlig som saa: ja det er nu meget muligt, at
det er saadan en rar Månd, jeg vil gjerne troe det, men
jeg vil dog helst være fri for ham, thi det, at jeg bliver
Gjenstand for hans særlige Kjerlighed, det betyder, at jeg
är syg — og det at være syg, er ikke rart" (s. 42). Sä
resonerar icke ett barn. Detsamma gäller Kierkegaards
skildring (s. 37) af ett barns reflektioner till bilden af den
korsfäste: dess uppflammande rädsla för de äldre, för
världen, för sig själf vid berättelsen om människornas
handlingssätt mot Kristus. Icke heller detta är ett barns tankar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
