Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GAMLA TESTAMENTETS FROMMA OM LIDANDETS GÅTA 247
frommas lidande. " De (ogudaktiga) äro fria från vedermödor,
deras lifskraft är frisk och frodig. De komma icke i olycka
såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra
människor". Och såsom en naturlig följd häraf uppträda de
högmodigt och fräckt. De kläda sig i högmod såsom sin
halsprydnad, hölja sig i våld såsom sin klädnad (v. 4—6).
Deras ögon lysa af ondska, deras inbillningar ha ingen gräns.
"Med sin mun stiga de upp i himmelen och deras tunga far
fram på jorden." Och genom sin medgång och sin säkerhet
ha de stor makt öfver den stora hopen, som följer dem och
i fulla drag insuper deras läror såsom vatten. Gud låter ju
icke genom någon staffdom människorna veta, att han
finnes till och att han är en rättfärdig Gud (v. 11). Gåtan i
de ogudaktigas lycka har sålunda ytterligare skärpts för
de fromma därigenom, att de förra ostaffadt fått visa sitt
högmodiga trots och sitt förakt för Gud.
När den lidande fromme såg och tänkte på detta, var
det nära att han stapplat och tagit obotlig anstöt af Guds
oförklarliga världsstyrelse. Det var såsom om han själf
förgäfves hade bevarat sitt hjärta rent och tvagit sina
händer i oskuld. Själf var han trots detta plågad hela
dagen och kände hvarje morgon Herrens tuktande hand öfver
sig, medan de icke hade några plågor (v. 2 f., 13 f.).
Att han nu icke sade farväl till Gud utan trots allt
höll fast vid honom, berodde först på hänsynen till "Guds
barns släkte", d. v. s. de fromma, hans medbröder i tron,
för hvilka han skulle ha blifvit en förrädare, om han
uppgifvit den tro, som förband honom med dem (v.15). Men gåtan
stod ju ändock kvar. Hur skulle han få den löst? Den
syntes honom en tid så svår och det föreföll honom så
gagnlöst att grubbla däröfver, att han var på väg att
uppgifva alla försök att lösa den. Men så gick det upp ett
ljus i mörkret. Han befann sig med ett slag i "Guds
helgedom", och därifrån såg han världen och sitt eget lif i ett
nytt ljus. Huru detta skall förstås, är icke fullt klart på
grund af ordens mångtydighet. Psalmisten beskrifver, huru
de ogudaktiga ställas på slipprig grund, störtas i fördärf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
