Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GAMLA TESTAMENTETS FROMMA OM LIDANDETS GÅTA 249
häraf har jordens ve upphört och själfva himlen kan ej
lägga något till den lycka, som han redan på jorden
upplefver.
För den, som i likhet med denne psalmist funnit allt
hvad han kände sig behöfva uti gemenskapen med Gud,
kunde tanken på ett messiasrike och dess snara
upprättande på jorden träda i bakgrunden. I själfva verket talar
han icke ett ord därom. Han uttalar icke heller med
bestämda ord sin tro på, att han känner sig äga ett lif, som
är högre än det lif, som hör messiastiden till. Men fröet
till en sådan tro på ett lif af högre art än det jordiska
lifvet i själfva messiasriket ligger i hans ord.
För andra var emellertid väntan på messiasriket en
verklig trosartikel. Denna tro uppehöll dem i betryck och
trångmål af olika slag. I tron på denna tid, då målet för
alla Guds vägar med Israel och hela världen skulle vara
uppnådt, funno de kämpande fromma hvila och tröst och en
ersättning i hoppet för sina försakelser.
Men om nu denna härliga framtid lät vänta på sig så
länge, att den ena generationen hunne gå bort efter den
andra, hvad skulle då alla dessa kämpande och väntande
fromma, som ej hunnit upplefva denna tid, få till lön? En
lång tid ha Israels fromma icke alls reflekterat på den gåta,
som dolde sig häri. Släkte efter släkte har trott och
väntat, lidit och försakat och funnit en tröst däri, att när det
en gång behagade Gud att infria sina löften till sitt folk,
det då skulle finnas ett Israel, ett nytt släkte, som skulle
få upplefva denna tid. Tanken på den enskildes öde, hvad
han för sin del skulle få upplefva eller gå miste om, trädde
med ett ord tillbaka för tanken på Israel såsom folk; blott
det blefve förhärligadt i världen, så kunde den enskilde
med lugn lägga sig i grafven. Det ter sig för oss
individualistiska tiders barn som en oförklarlig gåta, att de fromma
i Israel så länge kunnat förgäta sig själfva och nöja sig
med tron på att folket skulle lefva och gå en härlig
framtid till mötes. Det är icke förr än en lång tid efter
judarnas återkomst från Babel som tecken visa sig därtill, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
