Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
EDV. LEUFVÉN
själen, som är föremål för denna pröfning, icke kroppen;
den som fäller domen är människans eget samvete,
konsekvensen af hennes jordiska handlingar. Denna dom på
Cinvatbron tänkes sannolikt ske omedelbart efter döden,
möjligen inom de tre dagarna, en tidsbestämning, som
återfinnes äfven på andra religionshistoriska områden. Den
dom, som där fälles öfver människan af hennes eget
samvete såsom människans etiska dubbelgångare, är afgörande
för hennes öde; antingen föres hon ned till pinorummet, som
är beredt åt Drujens, bedrägeriets och lögnens anhängare,
eller till himmelen, belöningarnas hus. Cinvatbron är sålunda
en domens bro, där straffet och lönen utmätas åt människan
på grund af hennes etiska beskaffenhet. Lönen och straffet
utmätes s. a. s. med matematisk säkerhet; den teologiska
spekulationen har t. o. m. förutsett det fall, att hos somliga
människor lögnen kan uppväga sanningen hos de s. k.
"hamé-stakän", de som stå lika.
Är nu detta själens tillstånd definitivt? Nej. Väl kunna
åtskilliga uttryck synas ge vid handen, att denna tillvaro i
himmelen eller helvetet skulle vara i evighet. Men
häremot står Gatha-teologiens föreställning om en judicium
universale. En stor gemensam dom skall en gång hållas
med eld och ande. Mellantillståndet börjar sålunda med
domen på Cinvatbron och slutar med den stora slutdomen.
Dessa båda domsakter skiljas också terminologiskt, så att
den förstnämnda heter "äkas", men den senare "vidaiti*.
Nu inträder frågan, huruvida den himmel och det helvete,
som följde på domen på Cinvatbron, äfven är underkastadt
denna sista pröfning i eld. Härpå måste svaret bli jakande.
Ty den sista stora domen har en alltomfattande, universell
betydelse äfven för den öfverjordiska tillvaron. Men i
sådant fall blir ju den första domen endast preliminär, och
tillvaron i himmelen och helvetet blott en förberedelse till
den stora världskatastrofen genom eld. Den sista domen
medför också den lekamliga uppståndelsen. Själen har haft
sitt mellantillstånd efter domen på Cinvatbron, kroppen
däremot har vid döden förenats med de jordiska elementen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
