Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
DE NEUTRALAS KORRESPONDENS
Ej heller sjukdomarnas yttringar äro olika de under fredstid
iakttagna formerna.
Vänliga bilder ur fiendeland.
(Vår berlinkorrespondent öfversänder oss nedanstående
fältpostbref, som visar huru snabbt mänskliga förbindelser
bana sig väg mellan den fredliga befolkningen i ett land
och den fientliga arméns soldater.)
Det var i måndags denna vecka. Vi hade fått kvarter
å rådhuset i en liten fransk stad, ungefär 50 km. från Reims.
Med den trötthet, som endast kriget kan ge, gingo vi till
sängs. Hur länge jag hade sofvit vet jag inte, men med
en gång ringde det. Jag ser på klockan. Fyra.
Oupphörligt ringer det. En soldat står vid dörren och
rapporterar, att hans kvartervärds hustru är svårt sjuk och att
herr stabsläkaren måtte komma.
Brummande, som hvarje läkare som om natten trummas
upp ur bädden, trampar vår tappre stabsläkare ut i natten
i den nästan fotshöga gyttjan. Den andra morgonen sitter
han vid frukostbordet tillsammans med oss.
"Nå, doktor, hvad var det?"
"Nå, hvad skulle det väl vara? Jag har hjälpt en liten
fransos till världen. Två timmar har jag måst arbeta hårdt,
den lilla stackaren låg på tvären. Det var stadstjänarens
hustru. Hvem betalar nu mitt honorar? De stackarna ha
ingenting, borgmästaren är borta vid den franska armén
och den tyska staten betalar inte något för sådant jobb.
Nå, men människorna voro så tacksamma. Pojken skulle
absolut ha mitt förnamn — Emil ska’ han heta, och jag ska*
till på köpet stå fadder."
På lördag kvällen förut sutto vi i slottet Chimoy och
kommendanten, en preussisk major, berättar: Sedan tre
veckor har Chimoys befolkning inte haft bröd att äta.
Fransmännen ha tagit ifrån bönderna nästan allt, utan
betalning, och korn och mjöl äro inte mera att uppdrifva.
Ändtligen komma några vagnar mjöl med järnvägen. Då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
