Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATURANMÄLAN
301
Så söker all idealism ge det mänskliga lifvet andligt
innehåll, högre bestämmelse, än den sinnliga naturen erbjuder.
Men den kommer aldrig till slutgiltig förståelse af idealets
innehåll, än mindre till dess förverkligande.
Hur förhåller sig då religionen till denna idealismens
sträfvan? Är icke också den längtan efter något högre och
därför också sträfvan efter ideal? Nej, att så fatta den vore
att missförstå religionens väsen. Idealismens väsen, det är just
en sådan aktivism, men religionens är medvetande om
beroende. Denna af Schleiermacher uppställda riktiga formel för
religionens väsen fick dock hos honom en idealistisk tolkning.
Människan blef i sista hand beroende af sig själf. Beroendet
blef frihet. Men religionen börjar, där vår egen aktivitet
upphör, där vi inför tingens hårda verklighet bli medvetna om
tillvarons gåta, då vi erfara, huru tingen, som vi bemästra
och som lyda oss, på samma gång dock bringa oss i
öfver-gifvenhet, ensamhet och främlingsskap. Och ännu säkrare stå
vi på religionens mark, då vi inför medmänniskorna, som äro
oss så nära och väsenslika och dock i vårt inre äro oss mest
fjärran af allt, bli medvetna om vår vanmakt, vår inre
tvedräkt, vår skuld. I upplefvelsen af detta dubbla armod
upplefva vi religionen. Det är botens upplefvelse, där
människan blir medveten om sin inre söndring och disharmoni,
men blir detta just därigenom, att den eviga harmonien, Gud,
träder henne nära och skänker henne himlen på jorden.
Men är detta också kristendomens väsen? Vore
kristendomen idé, en idéernas religion blott, vore det icke så. Men
kristendomen är historia. Det är här den nyprotestantiska
teologien står vid skiljovägen och trots alla religiösa moment
med sin historielösa personalism ofta framträder såsom idealism
och icke som religion. Hur skall då kristendomen kunna
värna sig mot idealism utan att förfalla till traditionalism och
dogmatism? Genom att alltjämt orientera sig i Kristi person.
Kristus väcker oss till bot. Däri ligger allt. Därvid undvikes
den fara vid uppfattningen af Kristi person, som
Schleiermacher ej undgick, att Kristus blir en idé, en produkt af vår
skapande ande. I böten upplefva vi den verkliga religionen
och den fullkomliga religionen, ty vi finna i själfva tillvarons
gåta sanningen och i skuldens ofrid försoningen med Gud.
Så blir för D. kristendomens historia i dess kristider en
kamp mot idealism. Så betraktas Jesu strid med fariséerna,
urkristendomens med judekristendomen, kristendomens strid med
den grekiska filosofien, Luthers med skolastik, nominalism och
aristotelism. I våra dagar träda motsatserna åter tydligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
