Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYARE SVENSK KYRKOHISTORISK LITTERATUR 339
I denna sista del har framställningen vunnit åtskilligt, både
i stilens fasthet och materialets riklighet och behärskande,
hvarjämte här den allmänna historiska orientation ges,
hvilken i första delen saknades. Förf. har en ganska
karakteri-tisk framställningsform. Han bländar ej med djärfva
synpunkter eller lättköpta hypoteser; öfverhufvud är han sen
att fälla ett kategoriskt omdöme utan pröfvar först
sorgfälligt pro et contra. Så kommer öfver framställningen en
stundom nästan väl långt drifven försiktighet i slutsatser,
men ock ett intryck af synnerligen stor tillförlitlighet och
vederhäftighet. Detaljerna har jag ej kunnat kontrollera,
då min forskning ej legat på 1800-talet; men man kan ej
taga miste på den samvetsgrannhet, med hvilken förf. går
till väga.
Ett typiskt exempel på förf:s metod ger hans
karakteristik af Wingård själf. Denna karakteristik kan helt kort
betecknas som mästerlig. Det har fordrats ej liten konst
att af en sådan medelmåttig genomsnittsmänniska, som
Wingård dock egentligen var, få fram en så fyllig och skarpt
markerad bild. Man märke t. ex. det sätt, hvarpå förf.
använder Wingårds förhållande till de ecklesiastika
stats-sekreterarne för att belysa hans personlighet. Men han
sträfvar ock ständigt att ej fälla dom blott efter
dokumenten, utan han söker ständigt förstå dessa ur läget för
ögonblicket. Det synes, som om han därvid stundom går allt
för långt i försiktighet gent emot för Wingård
komprometterande aktstycken, äfven om han ej tvekar att om Wingårds
hållning vid ärkebiskopsvalet 1837 använda både uttrycken
"ynklig" och "lumpen". Åtminstone har rec. genom
studiet af Fehrmans bok fått en mera osympatisk bild af
Wingård, än den förf. själf tecknar i sin sammanfattande
karakteristik. Detta Wingårds idkeliga sysslande med sin egen
betydelse och sin befordran till högre platser och
utmärkelser framträder vid dokumenten nästan som hjärtepunkten i
hans tillvaro.
Med andra delen sid. 225 borde egentligen Fehrmans
bok om Wingård vara slut. Delens senare hälft, om den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
