Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
PAULI KRISTENDOM OCH VÅR TID
361
han djupa kraf på predikan och undervisning, men först och
sist på vår egen personliga kristendom.
Det finnes drag och tendenser i tiden och i vår egen
andliga kultur, som så att säga räcka handen åt dessa den
moderna Paulusforskningens rön. För det första, sinnet för
det personliga öfverhufvud och det personliga förhållandets
makt. Krafvet på det personliga i vårt lif, det personliga
i vår lifsgärning, det personliga i vår gemenskap mötes här
af ett kraf på en utveckling af det personliga förhållandet
till Kristus därhän, att det kan bli den makt i den
enskildes lif och i folkets lif, som det skulle kunna bli, om det
fattades tillräckligt djupt och lefvande efter Pauli föredöme.
För det andra synes mig den nordiska personlighetsfilosofien
på tänkandets område erbjuda en anknytningspunkt.
Slutligen mötes ock Pauli kraf på oss af det sinne för mystik
och metafysisk tro, som, tyckes det, nu på nytt börjar spira
i tiden och kanske kommer att visa sig gynnas af det
lidande, som nu pressar mänskligheten.
Det synes mig ock, som om vi hade ett stort behof
af att på ett personligt och lefvande — gifvetvis icke
Pau-lusimiterande eller Pauluskopierande — sätt fördjupa oss
i det personliga Kristusförhållandets mysterier. På den
punkten synes mig t. ex. lösningen ligga på det oerhördt
svåra och kristenheten i dessa dagar marterande problem,
som heter den historiska kritikens förhållande till den
religiösa tron. I det personliga Kristusförhållandet synes mig
den fasta punkten vara lagd, på hvilken vi kunna stå säkra
gentemot kritikens bränningar. Men här flödar också till
sist den kraftkälla, hvarur kristenheten, utan att behöfva
förflackas och utarmas, utan att sekulariseras, skall kunna
ösa näring och kraft till att efter Guds vilja lyckligen
fullborda sin vandring framåt mot Guds rike.
Joh, Lindblom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
