Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420
UR DE NEUTRALAS KORRESPONDENS
niskotom plats. Dödströtta, febersjuka af begär efter näring,
genomströfvade vi orten. Öfverallt detsamma: förgäfves.
Det är inte mera en by, det är en graf, som ingenting har
att bjuda de lefvande.
Men halt, hvad är det? Bakom ruinerna af en
bondgård en jämförelsevis oförstörd hydda, svärtad av rök. "Dit
in!" ropar en af de våra, och vi tränga alla efter honom
in i den trånga, dunkla stugan. Vi anstränga ögonen,
pupillerna utvidga sig. Det finnes ett rankigt bord,
sönderbrutna stolar, just öfvergifna bäddar, fat och tunnor på
golfvet, en spis och därbakom i hörnet skuggorna af
sammanklämda gestalter ...
Vi tränga in på dem! "Bröd, bröd!" ropade några af
vårt folk. "Du pain!" kastade jag emellan förklarande.
De svara klagande och kraftlöst: "Bröd, non! Bröd, non!"
Ständigt i samma om nåd och medlidande bedjande ton.. .
En ung kvinna med det dunkla håret oordnadt, ett blekt
ansikte med utspärrade ögon, sju småbarn från 2 till 10 år
omkring sig, två krampaktigt pressade i armarna, de andra
hängande i kjol och förkläde. "Bröd, non!" kommer det
oupphörligt från de bäfvande läpparna.
"Hon ljuger inte, kamrater*, ropar jag till de mina.
"Gör ingenting", svarar beslutsamt en af dem, "här är
vatten, drickbart vatten. Gör eld och skrapa ihop litet kaffe.
Jag skall hämta tilltugg."
Elden flammar snart på härden och då är Fritz
allaredan tillbaka med tornisten, hjälm, fickor och händer fulla
med friska rofvor, som han tagit upp ur jorden. En måltid
för gudar, skall just föra den ångande skålen till munnen,
då — har man sett på maken — krafsar mig något på
knäet, drar mig i skägget och ropar: "Pappa, pappa!",
tills jag sätter skålen ifrån mig och vänder mig mot den
lille belägraren. Den treårige har rifvit sig lös från modern,
en späd kropp med öppen mun, blond och kelen, endast matt
och hålögd af hunger. Jag ger honom något att dricka,
stoppar en röfva mellan hans läppar, och bytingen kramlar
sig smackande intill mig, som hade han växt upp hos mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
