Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATURANMÄLAN
441
dre starka hugg han mattat åt den andra parten, och på ett
och annat håll kan det väl i sådant hänseende vara något att
vinna ännu för uppåtsträfvande unge män. Men i stort sedt
torde hvad som gjorts och ännu göres snarare vara att förlikna
vid mer eller mindre lyckade försök att bota skadan och komma
ut ur ett i längden odrägligt tillstånd.
Förf. ger sitt erkännande åt dessa försök. Han förkastar
t. ex. icke det försök som gjorts i Västerås stift för att
organisera de mera afgjordt kristliga krafterna till ett verksamt
uppbygande af det kyrkliga lifvet. Han gifver sitt erkännande
också åt den ungdomliga sträfvan att ingjuta större förtroende
för vår kyrka och hennes möjligheter att verka för vårt folks
religiösa fostran, som sedan någon tid försports från
akademiska kretsar i Uppsala. Men långt viktigare, ja det viktigaste
af allt för en reorganisation af kyrkolifvet är, att det finnes
en verkligt kristen församling, som organiseras och som kan
göra sig tillgodo löftet, att dödsrikets portar icke skola vara
den öfvermäktige. Förf. häfdar med all rätt, att den
frikyrkliga förkunnelsen har en odisputabel styrka däruti, att den
öppet och klart predikar personlig omvändelse och nyfödelse, och
att intet teoretiskt eller praktiskt försök att ersätta krafvet
därpå kan leda till en verklig reorganisation af kyrkolifvet.
A andra sidan framhålles lika frimodigt och öppet, att den
frikyrkliga förkunnelsen visar sin underlägsenhet, när det gäller
att fostra det verkligt kristliga lifvet, detta icke minst därför att
dess bärare äro för klent utrustade i teologiskt hänseende.
Den naturliga, af ren själf be varelsedrift förestafvade
utvägen borde då vara den, att de riktningar, som under ett skede
varit bärare af det innerliga och vakna fromhetslifvet och haft
sin styrka i att ställa människorna inför personlig afgörelse,
finge en organiserad plats inom kyrkan, att de själfva insåge,
att den mer eller mindre gammalmodiga teologi, hvari deras
predikanter fostrats, bör utbytas mot en ny mera verklighetstrogen
uppfattning, och att kyrkan lämnade rum för den fond af
kristligt afgjorda krafter, som de frireligiösa riktningarna förfoga
öfver, inom sin egen ram.
Ja, det borde vara naturligt att så skedde. Men en
sam-hällssjukdom, äfven en sjukdom inom de religiösa samfunden,
förlöper med långsamt tempo, innan någon förbättring inträder.
Förf. har en känsla däraf. »A båda sidor» — säger han
närmast med afseende på Svenska Missionsförbundet och kyrkan
— »torde det bli endast tiden och tuktan, som kunna lära, och
så vidt jag kan se, måste sekulariseringen för båda parterna
komma med ett än hårdare tryck och en än allmännare afkrist-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
