Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATURANMÄLAN
443
dande ställning. Skriften har stora förutsättningar för att finna
ingång å båda hållen. Dit hör i första hand, att förf. tager
upp ämnet från historisk synpunkt; redan undertiteln »en
historisk studie» anger detta. • Att få känna en saks historia är
att få lära sig förstå den, och detta gäller ingalunda minst den
svenska nykterhetsrörelsen. Mycket som förefallit och ännu
säkert förefaller mången mer eller mindre utanförstående
underligt i det nutida svenska nykterhetsarbetet blir genom förfis
framställning begripligt. Och man har under hela tiden den
välgörande förnimmelsen, att framställningen uppbäres af en
uppriktig sträfvan efter objektivitet och opartiskhet.
Men en historiker skall ju lära sina läsare icke blott att
förstå utan också att bedöma den sak han skildrar. Och huru
objektivt han än går till väga, kan han icke inskränka sig till
att bara förklara fakta; historien förklarar visserligen mycket,
men den förlåter ingalunda allt, den är fastmer själf den
strängaste kritikern. Förf. har redan från början klart fattat äfven
denna sida af sin uppgift, och han har, förmodligen till en viss
öfverraskning för mer än en, som vant sig att betrakta de
kyrkliga synpunkterna på nykterhetsarbetet såsom otidsenliga,
härvid icke skytt att påvisa kyrkans fel och misstag i hithörande
frågor, likasom han framhåller nykterhetsrörelsens afvigsidor.
Det skall här icke gifvas något referat af den lilla
skriften, som i stället varmt anbefalles till noggrant studium. Men
jag kan icke underlåta att framhålla ett par punkter, som
särskildt fäst sig i minnet vid läsningen. Den första gäller hvad
kyrkans målsmän hade att säga till och om den Wieselgrenska
nykterhetsrörelsen; det är onekligen vida synpunkter och stora
tankar, som ännu i dag icke förlorat något af sitt värde. Och
dock var det ett svårt fel, att kyrkan här icke tog
ledningen utan i stort sedt inskränkte sig till kritik och
passivitet. »Man sympatiserade — skrifver förf. om prästeståndets
ställning — med det mål nykterhetsrörelsen eftersträfvade,
man ansåg rörelsen behöflig, men man hade icke funnit någon
förbindelseled mellan dess principer och sin egen
grundåskådning. Därför kom man aldrig längre än till kritik, ej till ett
positivt program utöfver det allmänna, som gafs genom samma
grundåskådning.» Ja, detta är säkert träffande och gäller nog
tyvärr icke bara i fråga om kyrkans ställning till
nykterhetsarbetet utan ock rörande hennes position till andra rörelser,
t. ex. de religiösa väckelserna, som af ungefär samma skäl
kommit att stå mer eller mindre utanför hennes ledning
och just därför till stor del blifvit hvad de blifvit men icke
bort blifva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
