Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBETET BLAND KRIGSFÅNGAR 15
hofvet på arbetskraft i själfva staden Pensa och dess
närmaste omgifning. Innan lägret var färdigt för att tagas i
användning, inhystes dessa i en gammal kasern, dit vi nu
reste, efter att hafva besökt barackerna. Där voro ungefär
300 krigsfångar, mest österrikare. De gladde sig ofantligt,
då vi kommo, och då de alltså hade tillfälle tala sitt
modersmål och framställa sina önskningar. Några uniformer till
utdelning hade vi ännu ej med oss, men vi lofvade, att de skulle
erhålla sådana senare. Hvar och en fick nu 5 rubler af
rödakorsmedel, en summa, som de flesta säkerligen ej på
länge förfogat öfver. När därtill i denna gåfva låg en
hälsning från hemlandet som vi framförde till dem, få vi ej
förundra oss öfver, att glädjen blef stor. Under det vi gingo
och sprakade med krigsfångarne, sågo vi en liten afdelning
komma in på kaserngården. Det var nyanlända fångar,
omkring ett 20-tal. De fäste genast blicken på våra
rödakors-bindlar, och det var intressant att få tala med dem och
bringa- äfven dem den gåfva och den hälsning, som de
öfriga förut fått. — Vi besökte äfven det lilla rum i kasernen,
hvilket tjänstgjorde som sjukhus. Käckt gick fröken
Brändström fram till de tvenne sjuklingar, som lågo där. Man
märkte, att hon ej hade rädsla för smitta eller sådant. När
en af de österrikiska fältskärerna gick fram till henne och
sade, att hon borde vara mera försiktig, svarade hon: "Jag
är beredd att dö hvilken stund som helst för mina kära
krigsfångar". De tvenne sjuka gladde sig ofantligt öfver,
att icke heller de blefvo glömda, och när de tryckte fröken
Brändströms hand till afsked, märkte man i deras ögon, att
de fått ett minne, som de aldrig skulle glömma. "Jag
bringar eder hjärtliga hälsningar från hemlandet", var hennes
sista ord till dem. — Vi öfverlämnade därefter till de 2
österrikiska fältskärerna 100 rubler för medicin och andra
sjukvårdsändamål, hvarpå vi togo farväl af alla
krigsfångarne. Det hade varit en stund, för dem och för oss
oförgätlig. Länge stodo de och sågo efter vår vagn, tills den
försvann i fjärran.
Under våra samtal med de ryska militärerna blef det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
