Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBETET BLAND KRIGSFÅNGAR 27
dag den 24 april, men vi voro många till hjälp och hade
redan förvärfvat oss vana. En hel del af läkarne voro med
i arbetet, och jag erinrar mig särskildt d:r Ali Riza från
Konstantinopel, hvilken var än här, än där och skyndade på
dem som öppnade lådor etc. och tillropade dem det ryska
ordet "skarjéje", "fortare". Han liksom de öfriga läkarne
hade lärt sig ej så litet ryska under fångenskapen. Kristof
Einfinger var också med hela dagen, och jag hade tillfälle
att då och då samtala med honom under uppehållen vid
utdelningen. Så berättade han, att lägret i Samarkand haft
ungefär 12,000 fångar, men att en ganska stor procent dött.
Särskildt svårt härjade tyfus och skörbjugg. Han klagade
för öfrigt icke på ryssarnas behandling utan sade dem vara
godhjärtade. Han syntes med stort hjältemod bära sin
fångenskap, ehuru han naturligtvis uttalade sin längtan efter
att kriget snart skulle taga slut. Det låg något så vekt och
stilla öfver hans väsen, och han hör till dem, som för alltid
präglat sig in i mitt minne. Han gjorde mig äfven bekant
med en af sina bästa kamrater, den ungerske underofficeren
Sandor Frischer, med hvilken han delat försakelserna under
belägringen af fästningen Przemysl, och med hvilken han
äfven varit tillsammans hela tiden i Ryssland. När jag
skildes från dem båda, gaf mig Kristof Einfinger såsom minne
en konstfärdigt snidad käpp, på hvilken han arbetat under
belägringen af Przemysl. Äfven fröken Brändsträm fick ett
minne af en kamrat till Kristof Einfinger, Badei Istvan från
Budapest, nämligen ett snidadt kors af trä, inneslutet i en
liten flaska. På ena sidan korset var en stege, på andra
sidan de ting, som användes vid Kristi korsfästelse, hammare,
spikar etc. Det måste ha varit ett tålamodsarbete utan like
att åstadkomma något sådant, och han berättade, huru han
genom detta fick de enformiga dagarna i Samarkand att gå
litet fortare. Man får det intrycket, att krigsfångarne äro
så tacksamma och glada öfver rödakorsbesöken, att de liksom
tvingas till att genom sådana gåfvor visa sin erkänsla. Och
för mottagaren förbli de alltid ett dyrbart och kärt minne.
Framemot middagen hade Samarkandtransporten och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
