Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN NY PS ALMKOMMENT Ali 89
i tordön och storm var sedan gamla dagar oskiljaktig från
hans kamp och seger, och när så katastrofen kommit för
hans fiender — och Israels fiender voro också hans — skulle
den gyllene tidsåldern följa. Det är gifvet, att just denna
sida af det israelitiska framtidshoppet begärligt skulle
upptagas af den ensidigt nationella eskatologiens företrädare.
Jahve, folkguden, upphöjd till världens Gud, stämmer
förträffligt öfverens med bilden af den Jahve, som med teofaniens
alla element drager ut mot fienderna. Äfven hos profeterna
möter bilden af Jahve, som bådar elementen till striden, en
föreställning, som ej var inhemsk hos Israel utan stammade från
Babylon och redan före Israel invandrat i Kanaan.
Föreställningen om teofanien öfverfördes på Jahve och blef för såväl den
profetiska som för den folkliga eskatologien en mer eller mindre
bokstafligt fasthållen verklighet.
Hur det äkta profetiska och det nationalistiska
eskato-logiska hoppet förekomma vid sidan af hvarandra, visar K.
vid behandlingen af 46 psalmen, "Trons höga visa". Denna
psalm är en eskatologisk hymn, ett stycke profetisk lyrik,
i hvilken den lägre, folkliga eskatologien med sin
nationalistiska och kosmologiska utprägling af framtidshoppet
inblandats. Hedningarnas förintelse hör med till eskatologiens
vedertagna schema, och för den stora mängden gällde dessa
eskatologiska bilder ännu som verklighet och som det
väsentliga. Men för de män, som i profeternas skola hade lärt sig
se Guds herravälde i rättfärdighet och trons, fridens och det
sedligt godas seger i ändens tid, voro de eskatologiska
bilderna af världsbrand och världsflod, af folkens stora strid
och Israels seger blott bisaker, ett slags förstenade myter.
Det var Israels världshistoriska öde, att dess tro på den
ende och sedligt helige Guden århundraden igenom förblef
dess nationella egendom. Därigenom kommer med Israels
rent religiösa själfmedvetande nästan öfverallt att förbinda
sig ett ensidigt nationellt, och med det religiösa idealet att
alla folk skulle lära känna Israels rättfärdige Gud förbinder
sig ett politiskt nationellt, att de skulle ernå denna insikt
först genom att politiskt underkasta sig Israel. Blott några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
