Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KATEKESUNDERVISNING UNDER KONSTANTIN DEN STORES TIDEHVARF 119
’och du har borttagit mitt hjärtas gudlöshet’u. Men ej heller
härmed anses målet vunnet: ännu en gång vänder han på
framställningen för att göra öfvertygelsen om Guds nåd
riktigt oomkullkastlig: reflexioner och enkla fakta kunna tappa
sin verkningsfullhet, bibelspråken kunna glömmas, men det
som längst sitter kvar äro lifligt och väl framförda
berättelser, som just bevisa och belysa den sak hvarom är fråga
och i hvilken sedan både reflexioner och bibelspråk kunna få
nytt lif. Och härmed gör han sedan det sista försöket, att
oförglömligt ge intrycket af Guds nåd: hela raden bibelexempel
från Adam och Noak ända till David, Jerobeam och
Nebukadnesar framföras: "Vill du, som nyss börjat vara med vid
undervisningen, se Guds kärlek till människorna. Vill du
se hans kärlek och hans långmods storlek. Så hör då om
Adam: den första människan, som Gud skapat, var ohörsam.
Kunde Gud då icke strax låta döden drabba honom? Se,
hvad Herren i sin kärlek till människorna då gör etc, ...
... om du så önskar, så vill jag ställa framför dig ännu
andra exempel, som hafva afseende på oss. Vi komma till
den salige David och taga honom som en förebild i bot.
Han föll, den store etc." — Ibland är det framför allt
själfva prakten i skildringarna som griper oss. Dit höra
t. ex., utom de förut anförda skapelseskildringarna (IX: 6 ff.)
och vittnesframmanandet vid åtskilliga af de kristologiska
lektionerna (X: 19 ff., XIII: 38 ff., XIV: 22 ff. m. fl.), skildringarna
af människans ovetenhet inför det gudomliga, där hon manas
att gå ut öfver hela jorden och leta efter något som kan
förstå sin skapare, att stiga från rymd till rymd och spörja
de himmelska väsendena om Gud, men ändå alltjämt skall
få samma svar: ’vi förstå det icke* (XI: 11 ff.); eller
beskrifningen af Kristi begrafning, där han hvilar i frid, sedan han
genom sin död åstadkommit frid mellan himlarna och jorden,
men hvilar som ett lejon, ja såsom ett ungt lejon: "hvem
skall uppväcka honom* (XIV: 3 f.); eller framställningen af
Jesu inträdande i dödsriket, då dörrvaktarna fly från sina
platser, men de hädangångnes andar komma honom till
mötes, Moses lagstiftaren, patriarkerna och profeterna, hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
