Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124 G. LIZELL
och nåd knyta sig till scrutinierna, det principiella om dopet
till denna omedelbart vid kompetenttidens slut förestående
akt, de olika läromomenten till trosbekännelsens ordalydelse,
som under kompetenttiden öfverlämnades, de liturgiska
momenten till de ceremonier de döpta nyss förut varit med om
och som nu stycke för stycke ur upplefveisen återkallas i
deras minne. Men äfven i de enskilda styckena visar sig
också många gånger samma starka verklighetskänsla: det
framträder ej blott i sättet för bildernas användning och
berättelsernas återgifvande, därvid alltid det som lärjungarne
kunna ha varit med om skymtar såsom bakgrund. Äfven
i själfva teckningen af själstillstånd och situationer lyser
verklighetssinnet igenom. Inga försök att idealisera
människosjälen, men ej heller försök att göra den sämre än den
är. Det förutsättes, att många af dem, som samlats till
undervisningen, kunna ha svåra synder på sitt samvete, det
förutsättes t. o. m. att de kunna komma af många falska
bevekelsegrunder, ynglingar af önskan att få sin kristna
brud, slafvar af önskan att vinna sina herrars ynnest o. s. v.
Men å andra sidan framhålles alltid, hvad en kraftig vilja
kan göra för att lyfta själarna upp ur syndens slafveri. Och
när den heliga andes verk skall skildras, sker det ej genom
abstraktioner, utan genom bilder ur lifvet, där andens
inflytande till tröst och stadga i allt godt verk tydligt
framträder, hur den rike därigenom läres att förakta sin
egendom, den hårdhjärtade att öfva barmhärtighet, den af orena
tankar plågade att sluta ögat till för den skönhet, som orent
lockar o. s. v. — In i de minsta detaljer sträcker sig detta
verklighetssinne, så att vi ibland förvånas öfver den
skarpblick, med hvilken han ser in i t. ex. trädens och blommornas
lif och djurvärldens egendomliga skiftningar. — Ej heller det
verklighetsdrag försmår han, som på den minnesrika plats, där
undervisningen hölls, kunde ligga i att hänvisa till dess minnen.
Vid uppståndelseskildringen hänvisar han till grafven i
närheten och stenen, som därbredvid ansågs vara
uppståndelsestenen; då han talar om andeutgjutelsen, pekar han uppåt
den s. k. öfre kyrkan, där denna händelse ansågs hafva ägt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
