Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198 LITTEKATÜKANMÄLAN
ligen lyssna till Luthers egna och hans äldsta biografers
meddelanden framför allt själfva den yttre omgifning och de
förhållanden i hem, kyrka, skola o. s. v., hvari Luther lefvat,
och låter resultatet häraf kritiskt belysa den gängse
uppfattningen af hans barndoms- och ungdomshistoria. Han
kommer på sådant sätt till en skildring af Luthers tidigare lif, som
betydligt afviker från äldre framställningar. Så uppvisar han
öfvertygande, att familjen Hans Luther aldrig befunnit sig i
den fattigdom och nöd, man velat tillskrifva den. Att Martins
föräldrar förde ett synnerligen arbetsamt och uppoffrande lif,
eller att han själf såsom »Partekenhengst» fick i Magdeburg
och Eisenach som andra sjunga för bröd, talar ej, visar förf.,
mot föräldrahemmets relativa och alltjämt växande välstånd.
— Likaså riktar han sig mot generaliseringen af enskilda
Lutherord om särskildt fadern Hans Luthers stränghet och hårdhet.
Tanken därpå har icke, säger förf., varit ett behärskande
moment i Luthers minne af hemmet. — Vidare förnekar han, att
den fromhet, som Luther mötte i hemmet och hos fadern, var
af något säreget slag. Den hade en god medeltida prägel.
Och i samma riktning som denna har det kyrkliga lifvet i
Mansfeld påverkat gossen Martin Luther. Detta kyrkliga lif
har icke heller för Luthers del förnekat sin förmåga att skänka
religiös lyftning. Därför måste reformatorns klandrande ord
från senare år om den kyrkliga förkunnelse, han i sin ungdom
fått höra, ses i sitt sammanhang och tolkas rätt; exempelvis
hans skildring af medeltidens Kristuspredikan. Omdömena
härom äro, säger förf., att fatta icke såsom historiska utan
som »dogmatiska», gjorda utifrån Luthers nyupptäckta
evangelium, från hvars synpunkt hela den katolska förkunnelsen
blir lag och dorn. Scheel finner det därför alldeles oriktigt
att betrakta Martin Luthers vaknande religiösa lif såsom »ein
immer bebender Gang mit Gott». Icke heller de vidskepliga
föreställningar och den öfvertro, söm han och hans föräldrar
delat med sin samtid, ha behöft betyda ett sådant lif i fruktan
och bäfvan. Mot öfvervärldens faror beredde ju kyrkans
sakra-mentalier och helgon ett säkert skydd. Allt tyder sålunda,
menar förf., på att Luthers tidigare religiösa utveckling varit
normal, kyrkligt korrekt och fri från det ovanliga.
En ingående uppmärksamhet ägnar Scheel åt den
medeltida skolan, särskildt Mansfelds trivialskola och den
undervisning och uppfostran, som i denna kommit Luther till del. Äfven
här går hans undersökning ut på att afvisa såväl öfverdriften i
de äldre Lutherteckningarnas skildring af den barbariska
disciplinen och bristfälliga undervisningen som feltolkningen af re-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
