Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220 J. TH. BRING
min sak, ja, mycket mera min än uteslutande eder. Och
aldrig har jag vanhelgat den genom framfusighet eller begär
efter ära eller vinning; det betygar mig Anden själf, och
det har saken själf hittills bevisat, såsom den skall göra
det intill slutet. Därför beder jag eder genom Kristus:
Sätten icke å sido de gudomliga löften och trösteord, hvari
Herren säger: ’Kasta din omsorg på Herren, förbida
Herren, var tröst och oförfärad’; förakta icke hans
förmaningar, hvaraf psaltaren och evangelium äro uppfyllda: ’Var
vid godt mod, jag har öfvervunnit världen’. Det skall
icke vara falskt — jag vet det förvisso — att Kristus är
världens öfvervinnare. Men hvarför frukta vi då så den
besegrade världen, som vore den öfvervinnaren? Man skulle
ju hämta ett sådant språk på sina knän från Rom och
Jerusalem. Men emedan vi så rikligt hafva och ständigt äro
vanda vid löftena, bli de för oss värdelösa. Men det är icke
godt. Jag vet väl, att det är vår tros svaghet. Men
låtom oss med apostlarna bedja: ’Herre, föröka oss tron.’...
Herren Jesus bevare eder, att eder tro icke må aftaga, utan
växa och öfvervinna. Amen. Jag beder för eder, såsom
jag har gjort och vill göra, och tviflar icke på, att jag
blifvit bönhörd. Ty jag känner detta Amen i mitt hjärta.
Sker icke vår vilja, så sker hvad bättre är än den.
Ty vi vänta ett kommande rike, när allt i världen
besvikit oss".
Senare på hösten samma år sänder Luther sin vän ännu
ett bref, tydligen föranledt af klagomål från andra öfver
det sätt, hvarpå underhandlarne i Augsburg utförde sitt
värf. I detta bref uttalar Luther sin vissa förhoppning, att
de intet skulle medgifva, som kunde göra bekännelsen
afbräck eller antasta evangelium. "Det är ju vårt gamla
löfte — skrifver han — frivilligt gifvet: vi vilja lida allt,
vi vilja göra allt, äfven mot våra fiender, om vi utan skada
för vårt samvete och för evangelium kunna göra det".
"Gifven mig därför — tillägger han till sist — en
underrättelse, med hvilken jag kan stoppa munnen till på dem.
Hvad jag hittills i bref eller muntligen kunnat svara har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
