Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATURANMÄLAN 287
budhisten friheten från karman var målet för hans längtan, så
hoppades hellenisten på frälsning, acoiYjpia, och detta genom
att »blifva Gud».
De sista kapitlen äro ägnade åt en behandling af
kristendomens förhållande till mysteriereligionerna. Här framhålles
då först det indirekta inflytande, som dessas direkta fortsättning
gnosticismen utöfvat på kyrkan: kanonbildningen, den
apostoliska tron, biskopsämbetet, hvilket allt tillkommit som ett
försvar mot gnosticismen, en tes som alltsedan Harnacks
Dog-mengeschichte blifvit en dogm i protestantisk forskning. I
evangelierna spåras mysteriereligionernas inflytande blott i en
del sekundära drag: födelselegenden, de vise männens från
Österlandet besök. Hos Paulus äro formler och uttryckssätt
ofta lånade från dem, men man kan med skäl spörja, om icke
likheten är mera rent formell. Blott i sakramentläran är Paulus
påverkad af mysteriereligionerna. Äfven i Johannesevangeliet
synas spår af dylikt inflytande, om ock en gifven skillnad
ständigt visar sig: den fromme blir aldrig Gud eller gudomlig,
såsom fallet är i synkretismen.
Helt annat är förhållandet, sedan kyrkan under Konstantin
blifvit den erkända statsreligionen. Då slås dörrarna upp på
vid gafvel för hela mysteriereligionernas teologi och kult.
Kristendomen blir en antik mysteriereligion. —
I hvad mån förf. här bland de många skiftande meningarna
träffat det rätta ifråga om dessa problem, som just nu äro
underkastade den allra häftigaste debatt mellan de forskare,
som här äro sysselsatta, är kanske för tidigt att afgöra. Det
är emellertid med tillfredsställelse man ser en filolog så
san-sadt taga ställning till t. ex. frågan om Pauli förhållande till
mysteriereligionerna, hvilkens bref icke sällan tagits till intäkt
for att framställa den gamle rabbinlärjungen som ren hellenist.
Men därmed är frågan ingalunda afgjord. Det problem,
som för närvarande är allra mest brännande: problemet om
den förpaulinska hellenistiska kristendomen, upptages ej alls
af förf. till behandling. Och dock är det väl här, som ett
inflytande från mysteriereligionerna säkrast borde kunna
påräknas. Stammar icke Pauli egen sakraments-»lära», för att tala
med förf., därifrån? Men alla dylika problem äro kanske för
aktuella för att kunna påräkna ett rum i ett arbete af den
art, hvarom här är fråga. Man får vara förf. tacksam för
den sakliga, korta och dock belysande framställning han gifvit
af ett ämne, som torde vara det allra mest aktuella inom hela
den moderna religionsforskningen. Det vore att hoppas, att
planerna på en svensk religionsvetenskaplig serie liknande den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
