Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292 GILLIS PISON WETTER
Rent faktiskt är det nu i regel det förra, som man
kallar "religionens väsen", och detta kanske ej sällan till följd
af en vanlig vantolkning af utvecklingstanken. Man menar,
att enligt denna utvecklingen städse går framåt. Vår egen
religiositet är alltså dess höjdpunkt. Om jag historiskt
följer dess uppkomst, får jag en religionens historia, hvars
afslutning ligger i en värdering af religionstyperna och då
naturligtvis ut från den på detta sätt vunna rent subjektiva
uppfattningen om religionens väsen.
Men äfven en annan synpunkt skjuter sig in i denna.
In nuce söker jag återfinna denna tanke i alla historiskt
gifna religioner, att alltså på visst sätt historiskt grunda
densamma, jag menar den vara det lika och gemensamma
i dem, det som blir kvar, om jag ser bort från de yttre
historiska och tillfälliga formerna, det mot hvilket alla
religioner sträfva, och som gör det möjligt att tala om en
religionens historia. Jag låter sålunda resultatet så att
säga vara gifvet på förhand, ett föga riktigt vetenskapligt
förfaringssätt. Det historiska materialet får egentligen ingen
betydelse för bestämmandet af begreppet. Söker jag åter
utgå från detta material, låter jag ju antingen den tillfälliga
benämningen religion (som kanske begagnats om företeelser,
som intet gemensamt ha att uppvisa) bli den afgörande eller
ock ligger redan vid själfva angifvandet af dem såsom
religiösa ett begrepp om religion till grund.
Hela detta betraktelsesätt gör våld på den historiskt
gifna verkligheten, på hvilken väl historikern alltid har att
bygga. Det gäller att bryta med den ständigt och jämt
återkommande uppfattningen, att orden, begreppen äro det
reala, som sedan den yttre verkligheten mer eller mindre
förmår att återge. Det är denna ständigt skiftande, sig
ständigt förändrande mångfald af företeelser, som är det
för forskaren gifna materialet; orden, begreppen äro blott
namn, ord, under hvilka han söker sammanföra företeelser,
som med hvarandra ha att förete vissa likheter; och det
drifvande motivet för forskaren till ett dylikt sammanförande
under ett gemensamt namn är, att ett dylikt sammanförande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>