Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306 Gillis p:son Wetter
spelat i den egyptiska fromheten.1 Tidigt har det heliga
ordet personifierats och nära förbundits med Thot. Det är
först ut från dessa fakta, som vi historiskt kunna förstå den
roll, som den sedan i hellenistisk tid så oerhördt spridda
logosföreställningen kunnat spela.2 Alldeles som brahman i Indien
är här logos ej sällan det all-ena, det som allting gjort, som
ingår i allt och alla, likaväl som vi ej sällan möta det i
personifierad eller hypostaserad form. Vi stå alltså här knappast
inför ett direkt utslag af makt-föreställningen, snarare ha
vi att i hvad vi bruka kalla den sympatetiska magin se
det historiska ursprunget till dessa företeelser.
Däremot skulle man kunna ifrågasätta ett historiskt
samband i fråga om en annan begreppskomplex, där linjen
skulle kunna dragas öfver hellenismen till kristendomen.
Det grekiska x<*P^, det latinska gratia företer stående
likheter med den primitiva makt-föreställningen. Heliga män,
de som göra under och tecken, präster och biskopar, de
heliga skrifterna besitta däraf mer än andra och kunna
meddela denna "makt" till dem. Den finnes i vissa
särskilda "nåde"-medel, meddelas genom dop, nattvard o. d.
Härifrån är linjen klar till katolska sakramentsläran och läran om
gratia infusa. Af x^P^ nar man bildat ordet /aptTTJaiov,
som ju rent ut betyder trollmedel. I magiska papyrer
förekommer därför ej heller sällan en bön om "nåd och kraft"
att utföra, hvad man önskar.3
Ej sällan höra vi inom hellenistisk fromhet, att den,
som är full af nåd, glänser, lyser. Också här möter oss,
menar jag, remeniscenser af den primitiva
"makt"-föreställningen. I den astrala fromheten, som hade sitt hemland i
Babylonien och därifrån spred sig till orient och occident,
tyckes den gudomliga makten varit tänkt såsom lysande,
strålande, alldeles som Söderblom visat, att det persiska
1 Se härtill Reitzenstein, Poimandres s. 41 ff., Zwei
religionsgeschichtliche Fragen, s. 120 ff.
8 Jmfr Wetter, Der Sohn Gottes, s. 130 ff. (Forsch, z. Rel. u. Lit.
d. A. u. N. T., N. F. Hefte 9).
8 Jmfr Wetter, Charis (Unters, z. N. T. Hefte 5).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
