Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370 SVEN LINDER
Källor, som förelegat J och E, låta sig med säkerhet
förmodas, och hvad E beträffar nämnas uttryckligen tvenne
sådana: Sefer milfømot Iahue och Sefer hanäsär (K.
egendomligt nog hajäschär). Boken om Jahves krig torde
samlats under Salomos eller Davids tid; dess sånger besjunga
hjältetidens strider och torde i allmänhet ha uppstått rätt
snart efter själfva händelserna. Den redliges bok samlades
tidigast under Davids tid, men dess sånger och berättelser
tillhöra en mycket äldre tid och förhärliga eröfringstidens
strider.
Till språkbruk och tankekrets skiljer sig från
Hexa-teuken i öfrigt en källskrift, som vanligen betecknas som
Prästboken, P. K. är ytterligt angelägen att häfda, att trots
alla gemensamma drag denna källskrift dock icke kan vara
utan vidare nedskrifven af en och samme författare, utan
att dess stomme dels bygger på redan förut befintligt stoff
och dels senare erhållit åtskilliga tillägg. Det äldre
underlaget för Prästboken, af K. betecknadt med P1, byggde
redan på äldre muntligt" eller skriftligt stoff, p, och ingår i
själfva hufvudskriften, P2, som utvidgats med senare
tillsatser, P3. Problemet om dateringen af P samlar sig
egentligen kring de med P1 och P2 betecknade delarna.
Ett oerhördt inflytande har på den allmänna
vetenskapliga uppfattningen af P den först af Reuss och Vatke
och sedan af Graf och Kayser och därefter i synnerhet af
Kuenen och Wellhausen förfäktade åsikten erhållit, att
Prästboken icke vore att förlägga till början af den
hexa-teukiska skrifställareverksamheten utan tvärtom till sina
äldsta delar stammade från exilen och i hufvudsak (rån den
efterexiliska tiden. Till de jämförelsevis få forskare, som
gentemot denna uppfattning intagit en mera afvisande
hållning, hör också K., som på samma gång han erkänner, att
den egentlige författaren till det hufvudsakliga af
Prästboken, P2, lefvat under eller efter exilen, med skärpa
vänder sig mot att beteckna P i dess helhet, alltså äfven P1,
som ett så sent alster. Det är omöjligt, säger K., att fatta
P som ett historiskt dokument i vanlig bemärkelse, i hvilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
