Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATURANMÄLAN
397
Under det östromerska rikets första tid hade kristendomen
ej länge varit statsreligion. Folkvandringarna hade börjat.
Högt öfver de ledande männen reser sig den, som kallats den
siste aposteln, Johannes Krysostomus — af förf. benämnd
Morgonlandets aftonstjärna. Denna tid är, säger Melander, med
all sin olikhet dock slående lik vår egen. Njutningsbegäret
gör sig ännu lika mycket gällande. Tvister om obetydligheter
och dyrkan af tomma former förekomma nu som då. Och
ännu en likhet: — »Äfven vi bli häpna öfver en man, som ej
fruktar människor. Krysostomus var en sådan. Han fruktade
endast Gud». — Här hafva vi nog förklaringen till att förf. valt
just denne kyrkofader till föremål för sin skildring. Han
känner sig besläktad med honom i anden, han har flera gånger
visat det mod, som både vågar äga en egen mening i kritiska
stunder och" frimodigt uttala den. Er spürt was von seinem
Geiste in sich.
Den romantiserade formen säger sig förf. ha valt på grund
af källornas egendomlighet. Det är ej lätt att ur dem få fram
en objektiv uppfattning af händelser och personer. En
roman-artad framställning ger tillfälle att under samtalets form låta
olika meningar träda fram. Och utbyten af åsikter förekomma
ganska rikligt i föreliggande arbete.
I en efterskrift få vi veta, att här omhandlade bok är första
delen af hela verket. Den har till undertitel I Antiokia och
Konstantinopel. Andra boken skall heta »Den stora striden»
och enligt plan utkomma under 1917. I denna får läsaren då
följa Krysostomus under hans arbete för folkets sedliga väl
och hans strider med kejsare och fanatiska prelater, tills hans
lif offras bland röfvarestammar i Mindre Asien.
Man får — redan af den del, som nu sett dagen — ett
mycket starkt intryck af författarens allvarliga bemödanden att
genom studier göra sig förtrogen med den tid, han velat måla
för våra ögon. Teckningen är ganska allsidig. Man känner,
att såväl tids- som lokalfärgen träffats väl. Kristendomen är
väl officiellt religionen, men den har knappt ens berört ytan
hos många. Hedniska bruk och åskådningar fortlef va alltjämt,
och äfven de, som äro inregistrerade i den kristna församlingen,
gifva dåliga föredömen. Lärostrider störa endräkten, och
asketiska riktningar hindra det nya lifvet att visa sin omdanande
kraft i det borgerliga samhället. De styrandes hårdhet och
utpressningar trycka folket svårt och framkalla upplopp. Här
få dock kyrkans män tillfälle att visa kristendomens makt att
utjämna och blidka.
Hvarje gång, Krysostomus framträder i författarens fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
