Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATURANMÄLÅN
411
att förstå, att de tecknade märkliga företeelserna höra hemma
inom Sverige. Det är därför godt att se, att svenska flaggan
hela veckan igenom vajar öfver det religiösa mötet i
Lanna-vaara vårvintern 1916.
Det är åter en samling bilder från sitt hemland, förf. gett
oss; de äro hämtade från den underliga religiösa rörelse, som
satt sin prägel på andelifvet där längst uppe, och som äfven
sökt missionera på annat håll (ett bref från
Stockholmsmissionärerna 1884 meddelas), och de teckna læstadianismens
verkningar på godt och ondt, i frid och strid; det finns ljusa och
hoppfulla drag i bilderna, men också mörka, t. o. m. blodiga
(händelserna i Koutokeino 1852). Liksom de flesta kraftiga
rörelser lider ock denna af inre söndring och personliga fejder,
beroende på vissa ledares själfgodhet, härsklystnad och
benägenhet att förtrycka; öst- och vastlæstadianismen, den mer lagiska,
kyrkofientliga riktningen, gå numera i mycket skilda vägar.
Men trots alla lätt synliga brister är dock rörelsen ett medel
till dessa mörka, hårda bygders väckelse och upplysning. Ett
hårdt redskap för ett hårdt material! — Upphofsmannen, Lars
Levi Læstadius, skymtar fram i början och slutet, i sin
storvulenhet och rika andliga utrustning, men ock i sin disharmoni
och sitt världsförakt och med sin förkrossande lagpredikan.
Mer höra vi om hans hjälpare och efterföljare: Raattamaa,
typen för den mer evangeliska riktningen och ostlæstadianismens
lärofader, den ännu lefvande finnen Rautio, af hvilken en
predikan från Lannavaaramötet 1916 meddelas i utförligt referat
— en för oss ofta nog underlig, men på djup andlig erfarenhet
rik utläggning af Matth. 18 om ödmjukheten —, vidare de
bistra, ej så litet själf rättfärdiga »pikku saarnajat»,
småpredikan-terna, från väster, Kuoksu o. a.; ett ytterst betecknande samtal
med K. från lappmässan i Juckasjärvi 1913 meddelas. Detta
är blott några af de märkliga personligheter, som möta oss.
— Bland de oförgätliga teckningar, som författaren ger, vill
jag särskildt — utom den ingående skildringen af mötet i
Lanna-vaara med dess nästan forcerade andliga verksamhet —
framhålla kapitlet om invigningen af den nya kyrkogården i
Juckasjärvi i den korta vinterdagens skymning, en gripande bild af
sorg och ödemarkens och vinterns mystik. »Röfvaresynoden»
i Gellivare 1901 ger en dyster bild af söndringen och
splittringen inom befolkningen däruppe — en söndring, som ej vikit
sedan dess; förf. meddelar en del märkliga urkunder angående
splittringen och senare förlikningsförsök, urkunder, som helt
visst ha betydande värde för forskningen, fastän platsen att
afhandla detsamma ej är här. De bilder ur vårt underliga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
