Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN LITURGISKA UTVECKLINGENS FAKTORER 315
dyrkan är till sin historiska uppkomst lätt förklarlig. Den
antika hedendomen rörde sig med ett vidlyftigt material av
heroer och halvgudar, vilka stodo människan närmare än
den Gud, som av den unga kristendomen förkunnades
delvis i de filosofiska abstraktionernas svårtillgängliga form.
Kyrkans helgon fingo bli ersättning för dessa av
folkreligiositeten omhuldade gudagestalter.1 Nyss anförda prov på
helgondyrkan ur den romerska mässan visa, att denna
blivit av kyrkan liturgiskt sanktionerad. Detta innebär, att
liturgiens struktur rönt en stark inverkan av faktorer, som
från början varit för kyrkan främmande. Det visar, att
den romerska kyrkan i liturgiskt avseende är mäktig av en
betydande elasticitet gent emot de olika folktraditioner, var-^
till hon behövt ta hänsyn. Denna elasticitet är ju i hög grad
möjliggjord genom dogmen om den fortgående traditionen
och den infallibla auktoriteten. Ty även de liturgiska
frågorna få väl anses vara inbegripna i Vaticanums berömda
doctrina de fide vel moribus. De orientaliska kyrkornas
liturgi har kommit i stagnation genom läran om den fixerade
traditionen, den romerska åter är utvecklingsmöjlig genom
dogmen om den så att säga rörliga traditionen.
Men denna akkomodation för folklig religiositet är i
själva verket en eftergift för den gamla hedendom, som i
folksjälens djup höll sig kvar mitt i kristendomen. På denna
punkt blir den protestantiska oppositionen oförsonlig. Det
är ett renare Gudsmedvetande, som här gör sin absoluta
rätt gällande gentemot hednisk vidskepelse.
Det romerska kyrkobegreppet har medfört en
avtrubb-ning av det rent religiösa kravet på församling och
individ. Följden härav har blivit, att hedniska tankar och
inslag levat kvar i kristen form. Det är sålunda samma
förhållande, som i det föregående konstaterats i fråga om
den ortodoxa kyrkan. Båda dessa kyrkors liturgiska
utveckling är till avsevärd grad beroende av den uppfattning
1 Se härom närmare hos Lucius, Die Anfänge des Heiligenkults
in der christlichen Kirehe, 1904.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
