Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATURANMÄLAN
369
Det synes mig verkligt betänkligt, att han i sin strävan efter
historicitet för de gammaltestamentliga berättelserna efter Mose
död i synnerligen hög grad avstått från de bibliska konkreta
livsbilderna och ersatt dem med matta och konturlösa, låt vara
på ett enkelt språk skrivna, historiska utredningar. Aven i Nya
testamentet märkas spår av liknande missgrepp. Jag vill peka
på efct par exempel. Stycket »Israel strider för sitt land och
sin tro» (s. 31 f.) ger en på sitt sätt god historisk
framställning av domaretiden, men någon konkret livsbild från denna
tid ges inte. En rad av de förnämsta domarna räknas upp,
och det sägs helt allmänt om dem, att de kämpade, segrade och
fingo anseende bland folket, men en åskådlig berättelse om
Debora och Barak eller om Gideon saknas. Stycket »Saul och
David» (s. 36 f.) innehåller en historiskt riktig skildring av
förhållandet mellan dessa två och berättar t. o. m. episoden
med Mikal, men den vackra berättelsen om David smörjes till
konung liksom berättelsen om David och Goliat söker man
förgäves. Ännu ett exempel! Stycket med överskriften:
»Förföljelserna mot judarne under Antiokus Epifanes» (s. 97 f.)
tecknar historiskt tillförlitligt judarnas lidanden under denne
furste och frihetskriget, men någon Danielsberättelse för att
illustrera, hur de stilla i landet sågo på sina lidanden och kunde
uthärda dem, meddelas inte.
Samma missriktade historicism är anledning till en mängd
förvirrande och onödigt nytt stoff. Redan de flesta av de många
noggranna tidsuppgifterna (Mose omkr. 1200, Kanans erövring
omkr. 1150 — 1140, domartiden 1140 — 1030, Saul 1030 — 1015
o. s. v.) verka skäligen malplacerade i en biblisk historia för
barndomsskolan. Värre är det med en mängd för barnen
alldeles oviktiga namn, som därtill i regeln aldrig kunna få
någon levande åskådlighet för dem. Vartill skall det tjäna, att
barnen i det ovannämnda stycket »Israel strider för sitt land
och sin tro» med fetstil få läsa namnen Otniel, Ehud, Debora,
Ba-rak, Gideon och Jefta i en följd utan någon individualisering
av dem? Gideon eller ock Debora och Barak vore nog.
Otniel och Ehud torde t. o. m. en enklare teolog utan avsaknad
kunna vara okunnig om. Eller vad skall man säga om att i
det likaledes ovan nämnda stycket »Förföljelserna mot judarne
under Antiokus Epifanes» barnen möta fem nya namn:
Antiokus, Antiokus Epifanes, Zevs, Mattatias och Judas Mackabeus,
av vilka till nöds två eller tre kunna försvaras? Eller skall det
vara nödvändigt att medtaga namnen på de båda assyriska
konungar, som erövrade Israels rike: Salmaneser V och Sargon II
(s. 51)? Exemplen skulle lättligen kunna utökas.
24 — 13318. Bibelforsharen 1918 haft. 5-6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
