Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
IITTEEATUEANMÄLAN
stort intresse upptäcker den, som i många år läst E:s
predikningar, här i vetenskapens belysning en massa karaktäristiska
drag, som den blotta uppbyggelseläsningen måhända aldrig
reflekterat över. T. ex. att förstånd och vilja äro E:s
homiletiskt-psykologiska poler, under det att det är sällsynt att i hans
predikningar finna ens skymten av den sentimentalitet, som var
ett utmärkande drag för den närmast föregående tiden. Av
särskilt intresse är här parallellen mellan Olins och Grafströms
ämnesval å ena sidan och J. A. Eklunds å den andra. Ett
par frågetecken har anmälaren dock i detta sammanhang tillåtit
sig. Har Leufvén verkligen gjort full rättvisa åt den äldre
predikoriktningen? På fjärde sönd. efter Trettondagen har
Grafström till ämne »Herren i stormen på havet» och Olin
»Jesus i skeppet». Är det rätt att beteckna dessa temata
såsom »triviala» och att säga, att deras texttrohet är av rent
periferisk beskaffenhet, varemot Eklund träffat perikopens
religiösa kärna med sina motsvarande ämnen »Varen vid gott
mod» eller »Tror du på Guds makt?» Låt vara, att E:s
predikan i det hela är överlägsen 0:s och G:s. Men vad
ämnesvalet beträffar, kan det väl snarare sägas, att man av Ers
temata icke kan gissa sig till, vilken text de avse, under
det att redan blotta temata hos O. och G. genast måla
för fantasien just den textens gripande tavla och fylla sinnet
med aningsfull uppbyggelse. Biskop Eklunds insats i den
svenska predikan är helt visst utomordentligt stor. Och dock
är det kanske sannolikt att efter den period av Eklunds-imitation,
för vilken D:r Leufvén med rätta varnar; en kommande
generation på nytt skall fylla templen med tacksamma andaktsfulla
åhörare, när den förmåga att röra känslosträngarna, som en
Wallin, en Olin och en Grafström ägde, men som vi förlorat,
blivit åter uppväckt.
Mitt andra frågetecken vid jämförelsen Olin—Grafström
och Eklund gäller omdömet, att med den Eklundska
prediko-riktningen en avgjord förändring inträtt i förmågan att i pregnant
form sammanfatta textens huvudtanke, under det att neologien
mycket försyndat sig mot den enkla fordran, att ett tema bör
vara »simplex et perspicuum». Är det verkligen biskop Eklund,
som i det avseendet bildar epok? Om förf. icke nöjt sig med
en jämförelse i två spalter utan mellan O.-G. och E. skjutit
in Rudin, skulle väl rättvisan nödgat till det omdöme, att
redan denna store predikant — och det redan i den äldre
samlingen av Evighetsvinkar — förmått att i pregnant form
sammanfatta textens huvudtanke. Om i denna
sammanfattning hos Kudin också den särskilda textens egendomlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
