Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUKANMÄLAN 5 5
nämnas där. Soldaternas föreställningar om vad kristendom är
röja i mycket betydande utsträckning en oanat stor okunnighet
och vittna om djupt inrotade fördomar. Kristendomen tankes
i huvudsak bestå av en samling till sitt värde rätt tvivelaktiga,
negativa, utifrån pålagda föreskrifter och d:o dygder. Jesus
betraktas av den stora massan genomgående såsom en
uteslutande det långt förflutna tillhörande person. Man erkänner
oftast en verklig idealitet hos honom. Tyvärr är den blott
allt för hög, menar man, för att man skulle kunna ens tänka
på att söka omsätta den i praktiken. Den hittills ofta
företrädda sentimentala och veka bilden av Herren har å andra
sidan tydligen gjort sitt till för att försvåra den fulla humana
förståelsen för honom hos män, som av naturen beundra den
oförlikneliga strålglansen kring det heroiska, en beundran som
i krigets hårda skola fått Ökad näring.
Cairns är emellertid angelägen icke blott om att påvisa den
starkt markerade bortkommenheten från den levande Kristus
och all positiv kristendom, utan också om att, med stöd av det
föreliggande materialet, framhäva de drag i bilden, som kunna
tänkas utgöra anknytningspunkter för en kommande kristlig
påverkan. De många som insänt svar på det utlämnade
frågeformuläret tröttna ej att prisa det glada mod, den starka
solidaritet och kamratkänsla; den ärlighet och personliga
anspråkslöshet, den redobogenhet till yttersta självuppoffring som
utmärkt de grupper av soldater, med vilka de kommit i beröring.
Egendomligt är nu, påpekar Cairns, att man i fält så gott
som aldrig sätter dessa dygder — ty man uppfattar de nämnda
egenskaperna såsom något positivt gott, såsom en plikt för sig
och andra — i något som helst samband med den kristna
kärlekens frimodiga och obegränsade tjänarsinne. Kristendomen
tankes icke ha något att skaffa med deras ideal, deras dygd.
Detta lika litet som Kristus får någon som helst betydelse för
den gudstro och den aning om ett kommande liv, som i farans
stund skimrar fram för de flesta.
Det är betecknande för vår forfrs verklighetssinne att han
fäster vida mindre avseende och vikt vid de blodlösa teistiska,
man skulle vara frestad att säga, instinkter som med
primitivitetens hela styrka och omedelbarhet vakna till liv vid ångesten
inför döden, eller vid den jämsides därmed uppträdande,
likaledes primitiva fatumtron, eller vid de bleka, etiskt indifferenta
tankarna om en fortvaro efter döden o. s. v., än vid de drag
av etiskt förhållande, som krigets bittra allvar dragit fram ur
människohjärtats djup. Vi ha — lyckligtvis — varken
uppdrag eller befogenhet att döma om möjligheten för vår Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
