Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATURANMÄLAN Gl
ställningen ocli hinner ej längre än till en antydan om vad
»pietisten» kallar omvändelse. I slutorden yttrar näml. bokens
huvudperson: »Kunde jag få leva några år till, och leva ett
nytt liv, så tror jag ännu jag kunde finna Fadren.» Sedan
följer i en efterskrift endast en kort beskrivning på hans
hastiga död och begravning.
Särskilt alla som växt upp i en mera oblandad pietistisk
religiös luftkrets men sedan kommit att »byta om luft» skola
i boken finna sina erfarenheter mästerligt uttolkade.
Uppriktigt sagt är det väl detta, som i de flesta fall framkallar
omdömet om en bok, att den är »bra», ty lika barn leka bäst.
»Den borttappade Fadren» kommer enl. anmälarens tanke
att behålla en rangplats bland den litteratur, som framsprungit
ur det sista sekelslutets stora religiösa revolution; ty med
något annat ord än revolution kan väl knappt övergången från
problemlöshetens kristendom till de otaliga problemens
kristendom karakteriseras.
Du blev »väckt» och vederbörligen »omvänd» och »ett
Guds barn». Allt var så solljust enkelt. Knappt hade de
sista tonerna vid glädjefesten förklingat, förrän ivern grep dig
att för andra förlorade söner vittna om glädjen i Fadershuset.
»Det enkla evangeliet» var medlet. Ja, det självupplevda
kommer mycket riktigt att alltjämt vara »primus motor» vid
all religiös påverkan, men »skuffelsen» kan tyvärr komma att
intaga en stor plats bland det självupplevda. Du började ditt
vittnesbörd, men ljuset förbyttes i mörker. »De förlorade
sönerna» ville för det första ej annat än i undantagsfall
erkänna, att de voro förlorade söner och så — talet om Fadern
trodde de ej på. Det var bara amsagor. Fadern var borta,
och lönlöst vore att söka honom.
Ja, mången evangelisk »plöjare» tog sin hand från plogen
eller kände frestelse att göra det, men författaren till »Den
borttappade Fadren» gör icke så. Bokens positiva insats är
att just följa en typisk nutida labyrintsjäl och låta henne löpa
linan ufc. Vi få göra en ingående bekantskap med en
människa, som för att avleda uppmärksamheten från sina sedliga
förvillelser och samvetskval stoltserar med alla möjliga
»kätterier» och upprorsrörelser mot dogmatik och kyrka. Ja, var det en
gång så, att den katolska kyrkans eller den protestantiska
ortodoxismens tro var den allena saliggörande, så har på sistone
»opposition» varit det icke mindre. Man har icke ens behövt
ha någon redig kunskap om föremålet för sin opposition.
Men genom att med sympati i detta ords fulla bemärkelse
följa en själ genom »Sturm und Drang» har författaren visat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
