Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISLAM OCH KRISTENDOMEN
35
av Johannes Chrysostomus, som är väl bekant bland de
kristna’, påståendet att trädet av vars frukt Eva åt sedan
flyttades till jorden och var det fikonträd, som Jesus för-
bannade och av vilket hans kors timrades (II 72), samt le-
genden om hur Helena fann Kristi kors, spikarne, törne-
kronan och blodet, som flutit från hans sida. Att tro sådant
’är som att tro på fågel Fenix och allt annnat orimligt’.
(II 73) Då de kristna berömma sig av sina heliga asketer
påpekar Ibn Hazm, att de kristna dock äro stympare i
askesens konst jämfört med sabéerna, som snöpa sig själva
och stinga ut sina ögon, eller inderna, vilka låta bränna sig
levande "för att komma nära Budda", "vandra nakna och
ej befatta sig det minsta med denna världen". För övrigt,
tillfogar han bittert, må man ju se hur deras biskopar och
präster leva. De äro "de mest fördärvade, mest otuktiga
och giriga av alla människor; det är icke möjligt att finna
någon enda av dem, som är annorlunda beskaffad". (II 74)
Författaren till Kitäb al-fisal var visserligen en verkligt
lärd, mångsidig och begåvad skriftställare, men hans pole-
mik mot kristendomen är dock så pass omfattande och djup-
gående, att man har svårt att föreställa sig, att den utarbe-
tats oberoende av äldre polemisk litteratur. Det förefaller
emellertid, som om Ibn Hazms förebilder knappast vore till
finnandes bland islams teologer. I den utömmande bibliografi,
som Steinschneider sammanställt, möter oss egentligen blott
tre äldre författare, som ägnat särskilda arbeten åt veder-
läggning av kristendomen: polyhistorn Jackub al- Kind% gram-
matikern al-Warräk och teologen Hasan b. ’Ajjub. Samt-
ligas skrifter äro förlorade, men innehållet i de två först-
nämndas är bekant genom motskrifter av en jakobitisk för-
fattare Jahjä b. cAdi (d. 974), vars verk emellertid endast
föreligga i hittills ej närmare undersökta handskrifter.1 Att
Ibn Hazm ingenstädes omnämner dessa föregångare får
måhända ej tillmätas allt för stor betydelse. Mera påfal-
lande är, att de muslimiska bibliograferna uttryckligen för-
klara Ibn Hazms polemiska arbete vara det första i sitt
1 Steinschneider a. a. 126 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
