Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
LITTERATURANMÄLAN
han utvecklat sedlighetens väsen, inför Jesu sedliga förkunnelse
och ser till, om denna stämmer med den etik, som han med
Kant härlett ur det allmänna sedliga medvetandet. Faran lig-
ger naturligtvis då nära att intolka \ Jesu etik sin egen och
låta Jesu etik bekräfta de på annan väg vunna resultaten. En
sådan anmärkning kan alltså icke riktas mot Glarbos etik. Och
dock synes den mig icke heller på denna punkt enbart tillfredsstäl-
lande. Med de enformigt återkommande »Biblisk-teologiska
synpunkterna» blir framställningen betänkligt sönderstyckad och
kunna eljest onödiga upprepningar icke undvikas, förutom att
det kan ifrågasättas, om man lämpligen kan inordna en så reli-
giöst orienterad och historiskt betingad etik som Jesu under
de många olika synpunkter, som måste komma i betraktande i
en modern etik. Det förefaller, som om i ett arbete som detta
det bibliska materialet i stället bort mera inarbetas i den
systematiska framställningen.
Betänkligare är emellertid, att det problem icke är fattat med till-
räcklig säkerhet och kraft, som ingen modern kristlig etik numera
får undgå att ställa och söka lösa: frågan om den kristna etikens
och sedlighetens förhållande till den etik och sedlighet, som
icke uppträder i kristendomens namn, och därmed frågan om
religionens, den kristna religionens och sedlighetens väsen och
om förhållandet mellan religion och sedlighet. Skall den krist-
liga etiken kunna hävda sin plats såsom en med andra »ande-
vetenskaper» jämnbördig disciplin, får den icke väja undan för
uppgiften att upptaga det sedliga problemet i hela dess vidd
och ställningstagande ingå på de av den allmänna moralfiloso-
fiska diskussionen ställda frågorna. Nu kan visserligen Glarbo
också i viss mån göra anspråk på att icke ha undandragit
sig en sådan uppgift. Han ingår i ett av inledningskapitlen
på frågan om etikens grundelementer och behandlar i ett an-
nat kritiskt etikens huvudformer; i ännu ett annat blir också
förhållandet mellan sedlighet och religion föremål för under-
sökning. Men det positiva resultat, som härigenom utvinnes,
när det gäller klarheten över sedlighetens väsen och dess för-
hållande till den kristna religionen, och därmed över den ställ-
ning, som den kristna etiken måste intaga i den vetenskapliga
principdiskussionen, är icke synnerligen stort. Skall etiken vara
normativ eller deskriptiv, formål eller material, subjektiv eller
objektiv? Jag menar visst icke, att förf. nödvändigt måst ha
att avgöra sig för antingen det ena eller det andra. Men utan
ett djupare inträngande i de problem, som i dessa frågeställ-
ningar ligga antydda, står klarhet i principfrågorna icke att vinna.
När Glarbo plockar in i den sedliga »normen» så väl lagens
fordran som »stærke Tilskyndelser til at virkeliggore dens Krav»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
