Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340
LITTEEATÜRANMÄLAN
messianska profetior, där vi, enligt hans uttryckssätt, möta en
strävan av den mänskliga naturen hän emot kristendomen.
Trots dylika uttalanden och trots den fortsatta kritiska
forskningens ingripande operationer i Gamla testamentets skrifter
inträdde i stort sett ingen minskning i vördnaden för dessa ur-
kunder. Snarare har denna forskning i hög grad bidragit till
att låta Gamla testamentets skrifter framstå i ett nytt ljus och
givit dem ett ökat religiöst värde.
I Tyskland har emellertid Friedrich Delitzsch redan före kriget
och än mer efter kriget i ett par skrifter (Die grosse Täuschung
I, 1920, II, 1921) uppträtt som en sannskyldig Marcion redivivus
och uttalat en sträng förkastelsedom över Gamla testamentets
religion. Och senast har den bekante kyrkohistorikern A. von
Harnack, i sin monografi över Marcion (1921), framställt några
teser, som innehålla ett lika starkt angrepp på denna del av
vår religions urkund. H. menar, enligt Sellins sammanfattande
referat, att en förkastelse av Gamla testamentet i 2:a århund-
radet var ett fel, som kyrkan i stort har ogillat; att bibehålla det
i 16:de århundradet var ett öde, som reformationen icke kunde
undandra sig; men att efter det 19:de århundradet inom pro-
testantismen bevara det såsom en kanonisk urkund är följden
av en religiös och kyrklig förlamning. Harnack vill sålunda
icke förkasta Gamla testamentet, men han vill beröva det
kanonisk auktoritet. Därigenom skola, menar han, judarnas
religiösa urkunder bättre framstå i sin egenart och i sin be-
tydelse.
Det är dessa båda angrepp på Gamla testamentet, assyriologen
Fr. Delitzschs och kyrkohistorikern A. v. Harnacks, som givit
berlinerprofessorn E. Sellin anledning att utge ovanstående skrift.
Han gör därvid först gällande, att Gamla testamentet »icke är
någon på övernaturligt sätt uppenbarad, gudomligt inspirerad
bok». De däri ingående skrifterna innehålla mångahanda ting,
som ligga under kristendomens nivå. Och man kan icke göra
dem någon större otjänst än att — in majorem dei gloriam —
förtiga detta. Med vid sidan av denna tes ställer Sellin en
andra: att denna skriftsamling avlägger ett tydligt vittnesbörd
om en gudomlig uppenbarelse, som gjort sig gällande under
loppet av ett folks historia, en uppenbarelse icke av s. k. över-
naturliga sanningar, eller av historiska eller naturhistoriska
sakförhållanden, utan av den levande Gudens väsen, hans tankar,
vilja och planer etc. Uppenbarelse är den levande Gudens
självmeddelse i syfte att bereda möjlighet för människors barn
att träda i gemenskap med honom. Den kan naturligtvis icke
bliva föremål för något annat än tro, därför icke heller upp-
fattas av någon annan än den som tror på en levande Gud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
