Bibeln / Första Mosebok (Genesis), 18 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                Första Mosebok (Genesis), 18 Kapitlet

               HERRENS besök hos Abraham.  Förnyat löfte
                till Sara.  Abrahams förbön för Sodom.

  1.  Och HERREN uppenbarade sig för honom vid Mamres terebintlund, där
      han satt vid ingången till sitt tält, då det var som hetast på
      dagen.
  2.  När han lyfte upp sina ögon, fick han se tre män stå framför sig.
      Och då han såg dem, skyndade han emot dem från tältets ingång och
      bugade sig ned till jorden
  3.  och sade: »Herre, har jag funnit nåd för dina ögon, så gå icke
      förbi din tjänare.
  4.  Låt mig hämta litet vatten, så att I kunnen två edra fötter; och
      vilen eder under trädet.
  5.  Jag vill ock hämta ett stycke bröd, så att I kunnen vederkvicka
      eder, innan I gån vidare, eftersom I nu haven tagit vägen förbi
      eder tjänare.»  De sade: »Gör såsom du har sagt.»
  6.  Och Abraham skyndade in i tältet till Sara och sade: »Skynda dig
      och tag tre sea-mått fint mjöl, knåda det och baka kakor.»
  7.  Men själv hastade Abraham bort till boskapen och tog en god
      ungkalv och gav den åt sin tjänare, och denne skyndade sig att
      tillreda den.
  8.  Och han tog gräddmjölk och söt mjölk och kalven, som han hade
      låtit tillreda, och satte fram för dem; och han stod själv hos
      dem under trädet, medan de åto.

  9.  Och de sade till honom: »Var är din hustru Sara?»  Han svarade:
      »Därinne i tältet.»
 10.  Då sade han: »Jag skall komma tillbaka till dig nästa år vid
      denna tid, och se, då skall din hustru Sara hava en son.»  Detta
      hörde Sara, där hon stod i ingången till tältet, som var bakom
      honom.
 11.  Men Abraham och Sara voro gamla och komna till hög ålder, och
      Sara hade icke mer, såsom kvinnor pläga hava.
 12.  Därför log Sara vid sig själv och tänkte: »Skulle jag väl nu på
      min ålderdom giva mig till lusta, nu då också min herre är
      gammal?»
 13.  Men HERREN sade till Abraham: »Varför log Sara och tänkte:
      'Skulle jag verkligen föda barn, så gammal som jag är?'
 14.  Är då något så underbart, att HERREN icke skulle förmå det?  På
      den bestämda tiden skall jag komma tillbaka till dig, vid denna
      tid nästa år, och då skall Sara hava en son.»
 15.  Då nekade Sara och sade: »Jag log icke»; ty hon blev förskräckt.
      Men han sade: »Jo, du log.»

 16.  Och männen stodo upp för att gå därifrån och vände sina blickar
      ned mot Sodom, och Abraham gick med för att ledsaga dem.
 17.  Och HERREN sade: »Kan jag väl dölja för Abraham vad jag tänker
      göra?
 18.  Av Abraham skall ju bliva ett stort och mäktigt folk, och i
      honom skola alla folk på jorden varda välsignade.
 19.  Ty därtill har jag utvalt honom, för att han skall bjuda sina
      barn och sitt hus efter sig att hålla HERRENS väg och öva
      rättfärdighet och rätt, på det att HERREN må låta det komma över
      Abraham, som han har lovat honom.»

 20.  Och HERREN sade: »Ropet från Sodom och Gomorra är stort, och
      deras synd är mycket svår;
 21.  därför vill jag gå ditned och se om de verkligen i allt hava
      gjort efter det rop som har kommit till mig; om så icke är, vill
      jag veta det.»
 22.  Och männen begåvo sig därifrån och gingo mot Sodom; men Abraham
      stod ännu kvar inför HERREN.
 23.  Och Abraham trädde närmare och sade: »Vill du då förgöra den
      rättfärdige tillika med den ogudaktige?
 24.  Kanhända finnas femtio rättfärdiga i staden; vill du då förgöra
      den och icke skona orten för de femtio rättfärdigas skull som
      finnas där?
 25.  Bort det, att du skulle så göra och döda den rättfärdige tillika
      med den ogudaktige, så att det skulle gå den rättfärdige likasom
      den ogudaktige; bort det ifrån dig!  Skulle han som är hela
      jordens domare icke göra vad rätt är?»
 26.  HERREN sade: »Om jag i Sodom finner femtio rättfärdiga inom
      staden, så vill jag skona orten för deras skull.»
 27.  Men Abraham svarade och sade: »Se, jag har dristat mig att tala
      till Herren, fastän jag är stoft och aska.»
 28.  Kanhända skall det fattas fem i de femtio rättfärdiga; vill du
      då för de fems skull fördärva hela staden?»  Han sade: »Om jag
      där finner fyrtiofem; så skall jag icke fördärva den.»
 29.  Men han fortfor att tala till honom och sade: »Kanhända skola
      fyrtio finnas där.»  Han svarade: »Jag skall då icke göra det,
      för de fyrtios skull.»
 30.  Då sade han: »Herre, vredgas icke över att jag ännu talar något.
      Kanhända skola trettio finnas där.»  Han svarade: »Om jag där
      finner trettio, så skall jag icke göra det.»
 31.  Men han sade: »Se, jag har dristat mig att tala till Herren.
      Kanhända skola tjugu finnas där.»  Han svarade: »Jag skall då
      icke fördärva den, för de tjugus skull.»
 32.  Då sade han: »Herre, vredgas icke över att jag talar allenast
      ännu en gång.  Kanhända skola tio finnas där.»  Han svarade: »Jag
      skall då icke fördärva den, för de tios skull.»
 33.  Och HERREN gick bort, sedan han hade talat ut med Abraham; och
      Abraham vände tillbaka hem.