Bibeln / Femte Mosebok (Deuteronomium), 22 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

              Femte Mosebok (Deuteronomium), 22 Kapitlet

               Föreskrifter om hjälpsamhet, mildhet mot
                       djur m. m.  Kyskhetsbrott.

  1.  Om du ser din broders oxe eller får gå vilse, skall du icke
      undandraga dig att taga vara på djuret; du skall föra det
      tillbaka till din broder.
  2.  Och om din broder icke bor i din närhet, eller om du icke vet
      vem det är, så skall du taga djuret in i ditt hus, och det skall
      vara hos dig, till dess din broder frågar efter det; då skall du
      lämna det tillbaka åt honom.
  3.  På samma sätt skall du göra med hans åsna, på samma sätt med
      hans kläder, och på samma sätt skall du göra med allt annat som
      din broder kan hava förlorat, och som du hittar; du får icke
      draga dig undan.
  4.  Om du ser din broders åsna eller oxe falla på vägen, skall du
      icke undandraga dig att bistå djuret; du skall hjälpa honom att
      resa upp det.
  5.  En kvinna skall icke bära vad till en man hör, ej heller skall
      en man sätta på sig kvinnokläder; ty var och en som så gör är en
      styggelse för HERREN, din Gud.
  6.  Om du på din väg träffar på ett fågelbo, i något träd eller på
      marken, med ungar eller ägg i, och modern ligger på ungarna
      eller på äggen, så skall du icke taga både modern och ungarna.
  7.  Du skall låta modern flyga och taga allenast ungarna; så skall
      du göra, för att det må gå dig väl och du må länge leva.
  8.  När du bygger ett nytt hus, skall du förse taket med bröstvärn,
      för att du icke må draga blodskuld över ditt hus, om någon
      faller ned därifrån.
  9.  Du skall icke, för att få två slags skörd i din vingård, så säd
      däri, på det att icke alltsammans, både vad du har sått och vad
      själva vingården avkastar, må hemfalla till helgedomen.
 10.  Du skall icke plöja med oxe och åsna tillsammans.
 11.  Du skall icke kläda dig i tyg av olika garn, av ull och lin
      tillsammans.
 12.  Du skall göra dig tofsar i de fyra hörnen på överklädnaden som
      du höljer dig i.
 13.  Om en man har tagit sig en hustru och gått in till henne, men
      sedan får motvilja mot henne,
 14.  och då påbördar henne skamliga ting och sprider ut ont rykte om
      henne och säger: »Denna kvinna tog jag till hustru; men när jag
      låg hos henne, fann jag icke tecknen till att hon var jungfru»,
 15.  så skola flickans fader och moder taga tecknen till att flickan
      var jungfru och bära dem ut till de äldste i staden, där de
      sitta i porten.
 16.  Och flickans fader skall säga till de äldste: »Jag gav min
      dotter till hustru åt denne man, men han har fått motvilja mot
      henne.
 17.  Och nu påbördar han henne skamliga ting och säger: 'Jag har icke
      funnit tecknen till att din dotter var jungfru'; men här äro
      tecknen till att min dotter var jungfru.»  Och de skola breda ut
      klädet inför de äldste i staden.
 18.  Då skola de äldste i staden taga mannen och tukta honom.
 19.  Och de skola ålägga honom att böta hundra siklar silver, vilka
      han skall giva åt flickans fader, därför att han har spritt ut
      ont rykte om en jungfru i Israel.  Och hon skall vara hans
      hustru, och han får icke skilja sig från henne, så länge han
      lever.
 20.  Men om det var sanning, om tecknen till att flickan var jungfru
      icke funnos,
 21.  då skall man föra ut flickan utanför dörren till hennes faders
      hus, och männen i staden skola stena henne till döds därför att
      hon har gjort vad som var en galenskap i Israel, då hon bedrev
      otukt i sin faders hus: du skall skaffa bort ifrån dig vad ont
      är.
 22.  Om en man ertappas med att ligga hos en kvinna som är en annan
      mans äkta hustru, så skola båda dö, både mannen som låg hos
      kvinnan, och jämväl kvinnan: du skall skaffa bort ifrån Israel
      vad ont är.
 23.  Om en jungfru är trolovad med en man, och en annan man träffar
      henne i staden och lägrar henne,
 24.  så skolen I föra dem båda ut till stadens port och stena dem
      till döds, flickan, därför att hon icke ropade på hjälp i
      staden, och mannen, därför att han kränkte en annans trolovade:
      du skall skaffa bort ifrån dig vad ont är.
 25.  Men om det var ute på marken som mannen träffade den trolovade
      flickan, och han där tog henne med våld och lägrade henne, så
      skall mannen som lägrade henne ensam dö.
 26.  Men flickan skall du icke göra något, flickan har icke begått
      någon synd som förtjänar döden; utan det är med denna sak, såsom
      när en man överfaller en annan och dräper honom.
 27.  Ty då det var ute på marken som han träffade den trolovade
      flickan, kan hon hava ropat, utan att någon fanns där, som kunde
      frälsa henne.

 28.  Om däremot en man träffar en jungfru som icke är trolovad, och
      han tager fatt henne och lägrar henne, och de ertappas,
 29.  så skall mannen som lägrade flickan giva åt flickans fader
      femtio siklar silver och taga henne själv till sin hustru,
      därför att han har kränkt henne; han får icke skilja sig från
      henne, så länge han lever.

 30.  Ingen skall taga sin faders hustru och lyfta på sin faders
      täcke.