Bibeln / Josua, 14 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                          Josua, 14 Kapitlet

                 Västjordanlandets fördelning.  Kalebs
                               arvedel.

  1.  Och dessa äro de arvslotter som Israels barn fingo i Kanaans
      land, de som prästen Eleasar och Josua, Nuns son, och
      huvudmännen för familjerna inom Israels barns stammar utskiftade
      åt dem,
  2.  nämligen genom lottkastning om vars och ens arvedel, såsom
      HERREN hade bjudit genom Mose angående de nio stammarna och den
      ena halva stammen.
  3.  Ty de två övriga stammarna och den andra halva stammen hade av
      Mose fått sin arvedel på andra sidan Jordan, men leviterna hade
      han icke givit någon arvedel bland dem.
  4.  Ty Josefs barn utgjorde två stammar, Manasse och Efraim; och åt
      leviterna gav man icke någon särskild del av landet, utan
      allenast några städer att bo i, med tillhörande utmarker för
      deras boskap och deras övriga egendom.
  5.  Såsom HERREN hade bjudit Mose, så gjorde Israels barn, när de
      utskiftade landet
  6.  Men Juda barn trädde fram inför Josua i Gilgal, och kenaséen
      Kaleb, Jefunnes son, sade till honom: »Du vet själv vad HERREN
      sade till gudsmannen Mose angående mig och dig i Kades-Barnea.
  7.  Jag var fyrtio år gammal, när HERRENS tjänare Mose sände mig
      åstad från Kades-Barnea för att bespeja landet, och jag avgav
      sedan min berättelse därom inför honom efter bästa förstånd.
  8.  Mina bröder, som hade varit däruppe med mig, gjorde folkets
      hjärtan försagda, men jag efterföljde i allt HERREN, min Gud.
  9.  Då betygade Mose på den dagen med ed och sade: 'Sannerligen, det
      land som din fot har beträtt skall vara din och dina barns
      arvedel för evärdlig tid, därför att du i allt har efterföljt
      HERREN, min Gud.'
 10.  Och se, nu har HERREN låtit mig leva, såsom han lovade, i
      ytterligare fyrtiofem år, sedan HERREN talade så till Mose -- de
      år Israel vandrade i öknen; se, jag är nu åttiofem år gammal.
 11.  Ännu i dag är jag lika stark som jag var den dag då Mose sände
      mig åstad, ja, sådan min kraft då var, sådan är den ännu, vare
      sig det gäller att strida eller att vara ledare och anförare.
 12.  Så giv mig nu denna bergsbygd om vilken HERREN talade på den
      dagen.  Du hörde ju själv då att anakiterna bo där, och att där
      finnas stora befästa städer; måhända är HERREN med mig, så att
      jag kan fördriva dem, såsom HERREN har lovat.»
 13.  Då välsignade Josua Kaleb, Jefunnes son, och gav honom Hebron
      till arvedel.
 14.  Alltså fick då kenaséen Kaleb, Jefunnes son, Hebron till
      arvedel, såsom det är ännu i dag, därför att han i allt hade
      efterföljt HERREN, Israels Gud.
 15.  Men Hebron hette fordom Kirjat-Arba efter den störste mannen
      bland anakiterna.  Och landet hade nu ro från krig.