Bibeln / Domarboken, 1 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                        Domarboken, 1 Kapitlet

                 Israeliternas strider med kananéerna
                          efter Josuas död.

  1.  Efter Josuas död frågade Israels barn HERREN och sade: »Vem
      bland oss skall först draga upp mot kananéerna och strida mot
      dem?»
  2.  HERREN sade: »Juda skall göra det; se, jag har givit landet i
      hans hand.»
  3.  Då sade Juda till sin broder Simeon: »Drag upp med mig in i min
      arvslott, och låt oss strida mot kananéerna, så skall jag sedan
      tåga med dig in i din arvslott.»  Så tågade då Simeon med honom.
  4.  När nu Juda drog ditupp, gav HERREN kananéerna och perisséerna i
      deras hand, så att de slogo dem vid Besek, tio tusen man.
  5.  Ty vid Besek träffade de på Adoni-Besek och stridde mot honom och
      slogo så kananéerna och perisséerna.
  6.  Och Adoni-Besek flydde, men de förföljde honom och grepo honom
      och höggo av honom hans tummar och stortår.
  7.  Då sade Adoni-Besek: »Sjuttio konungar med avhuggna tummar och
      stortår hämtade upp smulorna under mitt bord; efter mina
      gärningar har Gud nu vedergällt mig.»  Sedan förde de honom till
      Jerusalem, och där dog han.

  8.  Men Juda barn belägrade Jerusalem och intogo det och slogo dess
      invånare med svärdsegg; därefter satte de eld på staden.
  9.  Sedan drogo Juda barn ned för att strida mot de kananéer som
      bodde i Bergsbygden, i Sydlandet och i Låglandet.
 10.  Och Juda tågade åstad mot de kananéer som bodde i Hebron --
      vilket fordom hette Kirjat-Arba -- och de slogo Sesai, Ahiman
      och Talmai.
 11.  Därifrån tågade de åstad mot Debirs invånare.  Men Debir hette
      fordom Kirjat-Sefer.
 12.  Och Kaleb sade: ȁt den som angriper Kirjat-Sefer och intager
      det vill jag giva min dotter Aksa till hustru.»
 13.  När då Otniel, son till Kenas, Kalebs yngre broder, intog det,
      gav han honom sin dotter Aksa till hustru.
 14.  Och när hon kom till honom, intalade hon honom att begära ett
      stycke åkermark av hennes fader; och hon steg hastigt ned från
      åsnan.  Då sade Kaleb till henne: »Vad önskar du?»
 15.  Hon sade till honom: »Låt mig få en avskedsskänk; eftersom du
      har gift bort mig till det torra Sydlandet, må du giva mig
      vattenkällor.»  Då gav Kaleb henne Illitkällorna och
      Tatitkällorna.

 16.  Och kainéens, Moses svärfaders, barn hade dragit upp från
      Palmstaden med Juda barn till Juda öken, söder om Arad; de gingo
      åstad och bosatte sig bland folket där.

 17.  Men Juda tågade åstad med sin broder Simeon, och de slogo de
      kananéer som bodde i Sefat; och de gåvo staden till spillo; så
      fick den namnet Horma[1].
 18.  Därefter intog Juda Gasa med dess område, Askelon med dess
      område och Ekron med dess område.
 19.  Och HERREN var med Juda, så att de intogo bergsbygden; men de
      kunde icke fördriva dem som bodde i dalbygden, därför att dessa
      hade stridsvagnar av järn.
 20.  Och de gåvo Hebron åt Kaleb, såsom Mose hade föreskrivit; och
      han fördrev därifrån Anaks tre söner.
 21.  Men jebuséerna, som bodde i Jerusalem, blevo icke fördrivna av
      Benjamins barn; därför bodde ock jebuséerna kvar bland Benjamins
      barn i Jerusalem, såsom de göra ännu dag.

 22.  Så drogo ock männen av Josefs hus upp till Betel, och HERREN var
      med dem.
 23.  Och männen av Josefs hus läto bespeja Betel, samma stad som
      fordom hette Lus.
 24.  Då fingo deras kunskapare se en man gå ut ur staden, och de sade
      till honom: »Visa oss var vi kunna komma in i staden, så vilja
      vi sedan göra barmhärtighet med dig.»
 25.  När han sedan hade visat dem var de kunde komma in i staden,
      slog de stadens invånare med svärdsegg; men den mannen och hela
      hans släkt läto de gå.
 26.  Och mannen begav sig till hetiternas land; där byggde han en
      stad och gav den namnet Lus, såsom den heter ännu i dag.

 27.  Men Manasse intog icke Bet-Sean med underlydande orter, ej
      heller Taanak med underlydande orter; och ej heller fördrevo de
      invånarna i Dor och underlydande orter, ej heller invånarna i
      Jibleam och underlydande orter, ej heller invånarna i Megiddo
      och underlydande orter, utan kananéerna förmådde hålla sig kvar
      där i landet.
 28.  När sedan israeliterna blevo de starkare, läto de kananéerna
      bliva arbetspliktiga under sig; de fördrevo dem icke heller då.

 29.  Icke heller fördrev Efraim de kananéer som bodde i Geser, utan
      kananéerna bodde kvar bland dem där i Geser.

 30.  Sebulon fördrev icke invånarna i Kitron och invånarna i Nahalol,
      utan kananéerna bodde kvar bland dem, men blevo arbetspliktiga
      under dem.

 31.  Aser fördrev icke invånarna i Acko eller invånarna i Sidon, ej
      heller dem i Alab, Aksib, Helba, Afik och Rehob.
 32.  Alltså bodde aseriterna bland kananéerna, landets gamla
      inbyggare; ty de fördrevo dem icke.

 33.  Naftali fördrev icke invånarna i Bet-Semes, ej heller invånarna
      i Bet-Anat, utan bodde ibland kananéerna, landets gamla
      inbyggare; men invånarna i Bet-Semes och Bet-Anat blevo
      arbetspliktiga åt dem.

 34.  Men amoréerna trängde undan Dans barn till bergsbygden, ty de
      tillstadde dem icke att komma ned till dalbygden.
 35.  Och amoréerna förmådde hålla sig kvar i Har-Heres, Ajalon och
      Saalbim; men Josefs barns hand blev tung över dem, så att de
      blevo arbetspliktiga under dessa.
 36.  Och amoréernas område sträckte sig från Skorpionhöjden, från
      Sela vidare uppåt.

[1]  Se noten till 4 Mos. 21:3.