Domarboken, 11 Kapitlet
Jefta. Hans seger och löfte. Hans
dotter.
1. Gileaditen Jefta var en tapper stridsman, men han var son till
en sköka; och Jeftas fader var Gilead.
>Hebr. 11,32.
2. Nu födde ock Gileads hustru honom söner; och när dessa hans
hustrus söner hade växt upp, drevo de ut Jefta och sade till
honom: »Du skall icke taga arv i vår faders hus, ty du är son
till en kvinna som icke är hans hustru.»
3. Då flydde Jefta bort ifrån sina bröder och bosatte sig i landet
Tob; där sällade sig löst folk till Jefta och gjorde strövtåg
med honom.
4. Någon tid därefter gåvo Ammons barn sig i strid med Israel.
5. Men när Ammons barn gåvo sig i strid med Israel, gingo de äldste
i Gilead åstad för att hämta Jefta från landet Tob.
6. Och de sade till Jefta: »Kom och bliv vår anförare, så vilja vi
strida mot Ammons barn.»
7. Men Jefta svarade de äldste i Gilead: »I haven ju hatat mig och
drivit mig ut ur min faders hus. Huru kunnen I då nu, när I
ären i nöd, komma till mig?»
8. De äldste i Gilead sade till Jefta: »Just därför hava vi nu
kommit tillbaka till dig, och du måste gå med oss och strida mot
Ammons barn; ty du skall bliva hövding över oss, alla Gileads
inbyggare.»
9. Jefta svarade de äldste i Gilead: »Om I nu fören mig tillbaka
för att strida mot Ammons barn och HERREN giver dem i mitt våld,
så vill jag ock sedan vara eder hövding.»
10. Då sade de äldste i Gilead till Jefta: »HERREN höre vårt avtal.
Förvisso skola vi låta det bliva så om du har sagt.»
11. Så gick då Jefta med de äldste i Gilead, och folket satte honom
till hövding och anförare över sig. Och Jefta uttalade inför
HERREN i Mispa allt vad han hade sagt.
12. Och Jefta skickade sändebud till Ammons barns konung och lät
säga: »Vad har du med mig att göra, eftersom du har kommit emot
mig och angripit mitt land?»
13. Då svarade Ammons barns konung Jeftas sändebud: »När Israel drog
upp från Egypten, togo de ju mitt land från Arnon ända till
Jabbok och till Jordan; så giv mig nu detta tillbaka i godo.»
>4 Mos. 21,24.
14. Åter skickade Jefta sändebud till Ammons barns konung
15. och lät säga till honom: »Så säger Jefta: Israel har icke tagit
något land vare sig från Moab eller från Ammons barn.
>5 Mos. 2,9,18 f., 37.
16. Ty när de drogo upp från Egypten och Israel hade tågat genom
öknen ända till Röda havet och sedan kommit till Kades,
17. skickade Israel sändebud till konungen i Edom och lät säga: 'Låt
mig tåga genom ditt land.' Men konungen i Edom hörde icke därpå.
De skickade ock till konungen i Moab, men denne ville icke
heller Då stannade Israel i Kades.
>4 Mos. 20,14 f.
18. Därefter tågade de genom öknen och gingo omkring Edoms land och
Moabs land och kommo öster om Moabs land och lägrade sig på
andra sidan Arnon; de kommo icke in på Moabs område, ty Arnon är
Moabs gräns.
>4 Mos. 21,13.
19. Sedan skickade Israel sändebud till Sihon, amoréernas konung,
konungen i Hesbon; och Israel lät säga till honom: 'Låt oss
genom ditt land tåga dit vi skola.'
>4 Mos. 21,21 f. 5 Mos. 2,26 f.
20. Men Sihon litade icke på Israel och lät dem icke tåga genom sitt
land, utan församlade allt sitt folk, och de lägrade sig i
Jahas; där in- lät han sig i strid med Israel.
21. Men HERREN, Israels Gud, gav Sihon och allt hans folk i Israels
hand, så att de slogo dem; och Israel intog hela amoréernas
land, ty dessa bodde då i detta land.
22. De intogo hela amoréernas område, från Arnon ända till Jabbok,
och från öknen ända till Jordan.
>5 Mos. 2,36.
23. Och nu, då HERREN, Israels Gud, har fördrivit amoréerna för sitt
folk Israel, skulle du taga deras land i besittning!
24. Är det icke så: vad din gud Kemos giver dig till besittning, det
tager du i besittning? Så taga ock vi, närhelst HERREN, vår Gud,
fördriver ett folk för oss, deras land i besittning.
>1 Kon. 11,7. 2 Kon. 23,13.
25. Menar du att du är så mycket förmer än Balak, Sippors sons
konungen i Moab? Han dristade ju icke att inlåta sig i tvist med
Israel eller giva sig i strid med dem.
>4 Mos. 22,2 f.
26. När Israel nu i tre hundra år har bott i Hesbon och underlydande
orter, i Aror och underlydande orter och i alla städer på båda
sidor om Arnon, varför haven I då under hela den tiden icke
tagit detta ifrån oss?
27. Jag har icke försyndat mig mot dig, men du gör illa mot mig, då
du nu överfaller mig. HERREN, domaren, må i dag döma mellan
Israels barn och Ammons barn.»
28. Men Ammons barns konung hörde icke på vad Jefta lät säga honom
genom sändebuden.
29. Då kom HERRENS Ande över Jefta; och han tågade genom Gilead och
Manasse och tågade så genom Mispe i Gilead, och från Mispe i
Gilead tågade han fram mot Ammons barn.
30. Och Jefta gjorde ett löfte åt HERREN och sade: »Om du giver
Ammons barn i min hand,
31. så lovar jag att vadhelst som ur dörrarna till mitt hus går ut
emot mig, när jag välbehållen kommer tillbaka från Ammons barn,
det skall höra HERREN till, och det skall jag offra till
brännoffer.»
32. Så drog nu Jefta åstad mot Ammons barn för att strida mot dem;
och HERREN gav dem i hans hand.
33. Och han tillfogade dem ett mycket stort nederlag och intog
landet från Aroer ända till fram emot Minnit, tjugu städer, och
ända till Abel-Keramim. Alltså blevo Ammons barn kuvade under
Israels barn.
34. När sedan Jefta kom hem till sitt hus i Mispa, då gick hans
dotter ut emot honom med pukor och dans. Och hon var hans enda
barn, han hade utom henne varken son eller dotter.
>2 Mos. 15,20. 1 Sam. 18,6.
35. I detsamma han nu fick se henne, rev han sönder sina kläder och
ropade: »Ve mig, min dotter, du kommer mig att sjunka till
jorden, du drager olycka över mig! Ty jag har öppnat min mun
inför HERREN till ett löfte och kan icke taga mitt ord
tillbaka.»
>4 Mos. 30,3. 5 Mos. 23,21.
36. Hon svarade honom: »Min fader, har du öppnat din mun inför
HERREN, så gör med mig enligt din muns tal, eftersom HERREN nu
har skaffat dig hämnd på dina fiender, Ammons barn.»
37. Och hon sade ytterligare till sin fader: »Uppfyll dock denna min
begäran: unna mig två månader, så att jag får gå åstad ned på
bergen och begråta min jungfrudom med mina väninnor.
38. Han svarade: »Du får gå åstad.» Och han tillstadde henne att
vara borta i två månader. Då gick hon åstad med sina väninnor
och begrät sin jungfrudom på bergen.
39. Men efter två månader vände hon tillbaka till sin fader, och han
förfor då med henne efter det löfte han hade gjort. Och hon hade
icke känt någon man.
40. Sedan blev det en sedvänja i Israel att Israels döttrar år efter
år gingo åstad för att lovprisa gileaditen Jeftas dotter, under
fyra dagar vart år.
Project Runeberg, Sat Dec 7 15:46:27 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bibeln/07_11.html
