Andra Krönikeboken, 6 Kapitlet
Salomos tal och bön vid templets
invigning.
1. Då sade Salomo: »HERREN har sagt att han vill bo i töcknet.
>1 Kon. 8,12 f.
2. Men jag har byggt ett hus till boning åt dig och berett en plats
där du må förbliva till evig tid.»
3. Sedan vände konungen sig om och välsignade Israels hela
församling, under det att Israels hela församling förblev
stående.
4. Han sade: »Lovad vare HERREN, Israels Gud, som med sina händer
har fullbordat vad han med sin mun lovade min fader David, i det
han sade:
5. 'Från den dag då jag förde mitt folk ut ur Egyptens land har jag
icke i någon av Israels stammar utvalt en stad, till att i den
bygga ett hus där mitt namn skulle vara, ej heller har jag
utvalt någon man till att vara en furste över mitt folk Israel;
>2 Sam. 7,6
6. men Jerusalem har jag nu utvalt, för att mitt namn skall vara
där, och David har jag utvalt till att råda över mitt folk
Israel.'
7. Och min fader David hade väl i sinnet att bygga ett hus åt
HERRENS, Israels Guds, namn;
>1 Krön. 28,2 f.
8. men HERREN sade till min fader David: 'Då du nu har i sinnet att
bygga ett hus åt mitt namn, så gör du visserligen väl däri att
du har detta i sinnet;
9. dock skall icke du få bygga detta hus, utan din son, den som har
utgått från din länd, han skall bygga huset åt mitt namn.'
>2 Sam. 7,12 f.
10. Och HERREN har uppfyllt det löfte han gav; ty jag har kommit upp
i min fader Davids ställe och sitter nu på Israels tron, såsom
HERREN lovade, och jag har byggt huset åt HERRENS, Israels Guds,
namn.
11. Och där har jag satt arken, i vilken förvaras det förbund som
HERREN slöt med Israels barn.»
12. Därefter trädde han fram för HERRENS altare inför Israels hela
församling och uträckte sina händer.
13. Ty Salomo hade gjort en talarstol av koppar, fem alnar lång, fem
alnar bred och tre alnar hög, och ställt den mitt på den yttre
förgården, på den stod han nu. Och han föll ned på sina knän
inför Israels hela församling, och uträckte sina händer mot
himmelen
14. och sade: »HERRE, Israels Gud, ingen gud är dig lik, i himmelen
eller på jorden, du som håller förbund och bevarar nåd mot dina
tjänare, när de vandra inför dig av allt sitt hjärta,
>2 Mos. 15,11. 5 Mos. 4,39. 7,9.
15. du som har hållit vad du lovade din tjänare David, min fader; ty
vad du med din mun lovade, det fullbordade du med din hand, så
som nu har skett.
>1 Krön. 22,9.
16. Så håll nu ock, HERRE, Israels Gud, vad du lovade din tjänare
David, min fader, i det att du sade: 'Aldrig skall den tid
komma, då på Israels tron icke inför mig sitter en avkomling av
dig, om allenast dina barn hava akt på sin väg, så att de vandra
efter min lag, såsom du har vandrat inför mig.'
>2 Sam. 7,16. 1 Kon. 2,4. Ps. 132,11 f.
17. Så låt nu, HERRE, Israels Gud, det ord som du har talat till din
tjänare David bliva sant.
18. Men kan då Gud verkligen bo på jorden bland människorna?
Himlarna och himlarnas himmel rymma dig ju icke; huru mycket
mindre då detta hus som jag har byggt!
>2 Krön. 2,6. Job 11,7 f. Jes. 66,1. Apg. 7,48 f. 17,24.
19. Men vänd dig ändå till din tjänares bön och åkallan, HERRE, min
Gud, så att du hör på det rop och den bön som din tjänare
uppsänder till dig
20. och låter dina ögon dag och natt vara öppna och vända mot detta
hus -- den plats varom du har sagt att du där vill fästa ditt
namn -- så att du ock hör den bön som din tjänare beder, vänd
mot denna plats.
>2 Mos 20,24.
21. Ja, hör på de böner som din tjänare och ditt folk Israel
uppsända, vända mot denna plats. Må du höra dem från himmelen,
där du bor; och när du hör, så må du förlåta.
22. Om någon försyndar sig mot sin nästa och man ålägger honom en ed
och låter honom svärja, och han så kommer och svär inför ditt
altare i detta hus,
23. må du då höra det från himmelen och utföra ditt verk och skaffa
dina tjänare rätt, i det att du vedergäller den skyldige och
låter hans gärningar komma över hans huvud, men skaffar rätt åt
den som har rätt och låter honom få efter hans rättfärdighet.
24. Och om ditt folk Israel bliver slaget av en fiende, därför att
de hava syndat mot dig, men de omvända sig och prisa ditt namn
och bedja och åkalla inför ditt ansikte i detta hus
25. må du då höra det från himmelen och förlåta ditt folk Israels
synd och låta dem komma tillbaka till det land som du har givit
åt dem och deras fäder.
26. Om himmelen bliver tillsluten, så att regn icke faller, därför
att de hava syndat mot dig, men de då bedja, vända mot denna
plats, och prisa ditt namn och omvända sig från sin synd, när du
bönhör dem,
27. må du då höra det i himmelen och förlåta dina tjänares och ditt
folk Israels synd, i det att du lär dem den goda väg som de
skola vandra; och må du låta det regna över ditt land, det som
du har givit åt ditt folk till arvedel.
28. Om hungersnöd uppstår i landet, om pest uppstår, om sot och
rost, om gräshoppor och gräsmaskar komma, om fienderna tränga
folket i det land där deras städer stå, eller om någon annan
plåga och sjukdom kommer, vilken det vara må,
>2 Krön. 20,9.
29. och om då någon bön och åkallan höjes från någon människa,
vilken det vara må, eller ock från hela ditt folk Israel, när de
var för sig känna den plåga och smärta som har drabbat dem, och
de så uträcka sina händer mot detta hus,
30. må du då höra det från himmelen, där du bor, och förlåta och
giva var och en efter alla hans gärningar, eftersom du känner
hans hjärta -- ty du allena känner människornas hjärtan --
>1 Sam. 16,7. 1 Krön. 28,9. Ps. 7,10. Jer. 11,20. 17,10. 20,12.
31. på det att de alltid må frukta dig och vandra på dina vägar, så
länge de leva i det land som du har givit åt våra fäder.
32. Också om en främling, en som icke är av ditt folk Israel, kommer
ifrån fjärran land, för ditt stora namns och din starka hands
och din uträckta arms skull, om någon sådan kommer och beder,
vänd mot detta hus,
>Jes. 56,6 f.
33. må du då från himmelen, där du bor, höra det och göra allt varom
främlingen ropar till dig, på det att alla jordens folk må känna
ditt namn och frukta dig, likasom ditt folk Israel gör, och
förnimma att detta hus som jag har byggt är uppkallat efter ditt
namn.
34. Om ditt folk drager ut till strid mot sina fiender, på den väg
du sänder dem, och de då bedja till dig, vända i riktning mot
denna stad som du har utvalt och mot det hus som jag har byggt
åt ditt namn,
35. må du då från himmelen höra deras bön och åkallan och skaffa dem
rätt.
36. Om de synda mot dig -- eftersom ingen människa finnes, som icke
syndar -- och du bliver vred på dem och giver dem i fiendens
våld, så att man tager dem till fånga och för dem bort till
något annat land, fjärran eller nära,
>Ords. 20,9. Pred. 7,21. Rom. 3,23. 1 Joh. 1,8. Jak. 3,2.
37. men de då besinna sig i det land där de äro i fångenskap, och
omvända sig och åkalla dig i fångenskapens land och säga: 'Vi
hava syndat, vi hava gjort illa och varit ogudaktiga',
38. om de så omvända sig till dig av allt sitt hjärta och av all sin
själ, i fångenskapens land, dit man har fört dem i fångenskap,
och bedja, vända i riktning mot sitt land, det som du har givit
åt deras fäder, och mot den stad som du har utvalt, och mot det
hus som jag har byggt åt ditt namn,
39. må du då från himmelen, där du bor, höra deras bön och åkallan
och skaffa dem rätt och förlåta ditt folk vad de hava syndat mot
dig.
40. Ja, min Gud, låt nu dina ögon vara öppna och dina öron akta på
vad som bedes på denna plats.
41. Ja:
Stå upp, HERRE Gud, och kom till din vilostad,
du och din makts ark.
Dina präster, HERRE Gud, vare klädda i frälsning,
och dina fromma glädje sig över ditt goda.
>4 Mos. 10,35. Ps. 132,8 f. 16.
42. HERRE Gud, visa icke tillbaka din smorde;
tänk på den nåd du har lovat din tjänare David.
>2 Sam. 7,13 f.
Project Runeberg, Sat Dec 7 15:46:27 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bibeln/14_06.html
