Bibeln / Esra, 4 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                           Esra, 4 Kapitlet

                       Tempelbygget förhindrat.

  1.  Men när ovännerna till Juda och Benjamin fingo höra att de som
      hade återkommit ifrån fångenskapen höllo på att bygga ett tempel
      åt HERREN, Israels Gud,
  2.  gingo de till Serubbabel och till huvudmännen för familjerna och
      sade till dem: »Vi vilja bygga tillsammans med eder, ty vi söka
      eder Gud, likasom I, och åt honom offra vi alltsedan den tid då
      den assyriske konungen Esarhaddon lät föra oss hit.»
      >2 Kon. 17,24 f.
  3.  Men Serubbabel och Jesua och de övriga huvudmännen för Israels
      familjer sade till dem: »Det är icke tillbörligt att I
      tillsammans med oss byggen ett hus åt vår Gud, utan vi vilja för
      oss själva med varandra bygga huset åt HERREN, Israels Gud,
      såsom konung Kores, konungen i Persien, har bjudit oss.»
      >Esr. 1,3. 5,13.
  4.  Men folket i landet bedrev det så, att judafolkets mod föll och
      de avskräcktes från att bygga vidare.
  5.  Och de lejde mot dem män som genom sina råd gjorde deras rådslag
      om intet, så länge Kores, konungen i Persien, levde, och sedan
      ända till dess att Darejaves, konungen i Persien, kom till
      regeringen.

  6.  (Sedermera, under Ahasveros' regering, redan i begynnelsen av
      hans regering, skrev man en anklagelseskrift mot dem som bodde i
      Juda och Jerusalem.
  7.  Och i Artasastas tid skrevo Bislam, Mitredat och Tabeel samt
      dennes övriga medbröder till Artasasta, konungen i Persien.  Och
      det som stod i skrivelsen var skrivet med arameiska bokstäver
      och avfattat på arameiska.
  8.  Likaledes skrevo rådsherren Rehum och sekreteraren Simsai ett
      brev om Jerusalem till konung Artasasta av följande innehåll.
  9.  De skrevo då, rådsherren Rehum och sekreteraren Simsai och de
      andra, deras medbröder: diniterna och afaresatkiterna,
      tarpeliterna, afaresiterna, arkeviterna, babylonierna,
      susaniterna, dehaviterna, elamiterna
 10.  och de andra folk som den store och mäktige Asenappar hade fört
      bort och låtit bosätta sig i staden Samaria och annorstädes i
      landet på andra sidan floden o. s. v.
 11.  Och detta är vad som stod skrivet i det brev som de sände till
      konung Artasasta: »Dina tjänare, männen på andra sidan floden
      o. s. v.
 12.  Det vare veterligt för konungen att de judar som drogo upp från
      dig hava kommit hit till oss i Jerusalem, och de hålla nu på att
      bygga upp den upproriska och onda staden, att sätta murarna i
      stånd och att förbättra grundvalarna.
 13.  Så må nu konungen veta, att om denna stad bliver uppbyggd och
      murarna bliva satta i stånd, skola de varken giva skatt eller
      tull eller vägpenningar, och sådant skall bliva till men för
      konungarnas inkomster.
 14.  Alldenstund vi nu äta palatsets salt[1], och det icke är
      tillbörligt att vi åse huru skada tillskyndas konungen, därför
      sända vi nu och låta konungen veta detta,
 15.  för att man må göra efterforskningar i dina fäders krönikor; ty
      av dessa krönikor skall du finna och erfara att denna stad har
      varit en upprorisk stad, till förfång för konungar och länder,
      och att man i den har anstiftat oroligheter ända ifrån äldsta
      tider, varför ock denna stad har blivit förstörd.
 16.  Så låta vi nu konungen veta, att om denna stad bliver uppbyggd
      och dess murar bliva satta i stånd, så skall du i följd härav
      icke mer hava någon del i landet på andra sidan floden.»
 17.  Då sände konungen följande svar till rådsherren Rehum och
      sekreteraren Simsai och de andra, deras medbröder, som bodde i
      Samaria och i det övriga landet på andra sidan floden: »Frid
      o. s. v.
 18.  Den skrivelse som I haven sänt till oss har noggrant blivit
      uppläst för mig.
 19.  Och sedan jag hade givit befallning att man skulle göra
      efterforskningar, fann man att denna stad ända ifrån äldsta
      tider har plägat sätta sig upp mot konungar, och att uppror och
      oroligheter där hava anstiftats.
 20.  I Jerusalem hava ock funnits mäktiga konungar, som hava varit
      herrar över allt land som ligger på andra sidan floden, och
      skatt, tull och vägpenningar hava blivit dem givna.
      >1 Kon. 4,21.
 21.  Så utfärden nu en befallning att man förhindrar dessa män att
      bygga upp denna stad, till dess jag giver befallning därom.
 22.  Och sen till, att I icke handlen försumligt i denna sak, så att
      skadan icke växer, konungarna till förfång.»
 23.  Så snart nu vad som stod i konung Artasastas skrivelse hade
      blivit läst för Rehum och sekreteraren Simsai och deras
      medbröder, gingo de med hast till judarna i Jerusalem och
      hindrade dem med våld och makt.)

 24.  Så förhindrades nu arbetet på Guds hus i Jerusalem.  Och det
      blev förhindrat ända till den persiske konungen Darejaves' andra
      regeringsår.

[1]  Se Salt i Ordförkl.