Bibeln / Psaltaren, 32 Psalmen (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                        Psaltaren, 32 Psalmen

                   Syndabekännelse och förlåtelse.

  1.  Av David; en sång.

        Säll är den vilkens överträdelse är förlåten,
            vilkens synd är överskyld.
  2.    Säll är den människa
            som HERREN icke tillräknar missgärning,
        och i vilkens ande icke är något svek.

  3.    Så länge jag teg, försmäktade mina ben
            vid min ständiga klagan.
  4.    Ty dag och natt var din hand
            tung över mig;
        min livssaft förtorkades
            såsom av sommarhetta.  Sela.

  5.    Då uppenbarade jag min synd för dig
            och överskylde icke min missgärning.
        Jag sade: »Jag vill bekänna
            för HERREN mina överträdelser»;
        då förlät du mig
            min synds missgärning.  Sela.

  6.    Därför skola alla fromma bedja till dig
            på den tid då du är att finna;
        sannerligen, om ock stora vattenfloder komma,
            skola de icke nå till dem.
  7.    Du är mitt beskärm,
            för nöd bevarar du mig;
        med räddningens jubel
            omgiver du mig.  Sela.

  8.    Jag vill lära dig och undervisa dig
            om den väg du skall vandra;
        jag vill giva dig råd
            och låta mitt öga vaka över dig.
  9.    Varen icke såsom hästar och mulåsnor
            utan förstånd,
        på vilka man lägger töm och betsel
            för att tämja dem,
            eljest får man dem ej fram.

 10.    Den ogudaktige har många plågor;
        men den som förtröstar på HERREN,
            honom omgiver han med nåd.
 11.    Varen glada i HERREN
            och fröjden eder, I rättfärdige,
        och jublen, alla I rättsinnige.